Avresedatum: 15 april

25 februari: De första matchningarna trillar in på min mail, och varje gång jag ser ett sätter jag andan i halsen. Alla fyra skickar mig ett första mail, och jag svarar och lyckas bestämma tid för skype-intervju med två av dem. 
 
26 februari: Jag har min första skype-intervju och allting klickar direkt. Det känns helt fantastiskt, och det hinner gå knappt en halvtimme innan de säger samma sak, och de vill att jag ska komma. Vänta va? Hörde jag rätt? Inte skulle det väl gå så här fort? Är det möjligt? På riktigt?? Jag säger till de att jag precis börjat med matchningsprocessen, och gärna tar några dagar att tänka över det, och ge några andra familjer chansen. De förstår, säger att de hade inte heller kunnat tacka ja till den första de pratat med, oavsett hur bra det hade känts. Vi bestämmer även tid för ytterliggare ett samtal i helgen så att jag får prata med barnen. Senare samma dag pratar jag med en annan familj, som också är supertrevliga, men det klickar inte riktigt.
 
27 februari: Jag får ett mail att de har blivit ändringar i planerna och barnen i den första familjen har möjlighet att prata idag om jag kan! Jag svarar ja! Bara någon timme senare sitter jag framför datorn igen och får prata med barnen, mest med den äldsta, och det känns fortfarande lika perfekt. 
 
28 februari: Skype-intervju med en familj, och återigen, ingenting som klickar.
 
2 mars: Hade fyra samtal på en dag med fler nya matchningar. Det var en fin blandning av trevliga familjer och de som jag inte alls tyckte om. Av de totalt 7 familjer jag nu har pratat med har 3 av de redan sagt att de vill att jag ska komma, och jag kan inte fatta vad som händer. Men nu är det helt solklart; jag måste matcha med den första familjen. Det går inte att föreställa sig något annat. Är jag helt dum i huvudet som vill matcha med en familj efter två samtal? Kanske. Men magkänslan säger ja.
 
3 mars: Jag mailar tillbaka den första familjen och säger att jag gärna kommer till de, och jag får tillbaka det mest entusiastiska svaret och blir alldeles varm inombords. Vi pratar avresedatum, och det bestäms.
 
15 april flyttar jag till USA.
 
(Uppdatering: Fick ett par dagar efter detta inlägget en förfrågan om att gå en extra körkurs som ibland erbjuds de blivande au pairerna, vilken jag tackade jag till, så kommer nu istället åka den 14 april!)
 
 

Kommentera