Så, mina visum-papper kom alltså, jag mailade Skandinaviska Instituet om det, det var tänkt att vi skulle gå igenom handlingarna och online-formuläret över telefon för att vara säker på att allt blev rätt. De ville gärna att vi skulle fixa det så snart som möjligt då jag har lite ont om tid, men vi lyckades inte hitta någon tid att prata, så han jag pratade med skulle börja med min ansökan och sen kunde jag bara färdigställa den. Lättare sagt än gjort, för när jag väl fick mailet att jag kunde göra färdigt min ansökan var hemsidan nere för underhåll... Imorse skulle det vara färdigt, så idag skulle jag ÄNTLIGEN kunna fixa det, men när jag försökte hämta min ansökan enligt instruktionera fick jag bara upp "Application Error"-meddelanden. Sms:ade SI, fick tillbaka svaret att det är något fel på sidan, och han ska återkomma när det funkar igen. HÄRLIGT!! Tog några timmar, men tillslut fick jag nya instruktioner, och har nu suttit och fyllt i den här förbannade ansökan vem vet hur länge. Det var inte det roligaste jag har gjort ska jag säga, men gjort är det i alla fall. Foto till visumet tog jag tidigare i veckan. Har läst en himla massa historier av au pairer som tog sitt visum-foto själva och krånglade hur länge som helst för att få till det, och kände verkligen inte att jag orkade med det, så jag gick och tog mitt foto hos en fotograf inne i stan som hade koll på alla mått och sånt, för att vara säker på att det blev rätt. Nu ska jag bara boka tid på ambassaden, men det gör jag imorgon efter att jag har kollat på jobbet om jag kan ta ledigt!

 

Jag har även börjat sakta men säkert ta mig igenom förberedelsekursen som man måste göra online innan man åker. Den är ganska lång, med mycket videor och text och frågesporter som man msåte göra för att de ska veta att man har fått all den viktiga informationen. Det är definitivt inget man vill spara till sista minuten, så jag ska försöka få klart den så snabbt som möjligt!

 

Idag har jag även varit kyrkvärd i min församling, min allra sista gudstjänst innan jag åker! Det var konstigt, minst sagt. Och så var det dopfest på köpet, och alla barnkörerna var där och sjöng, och jag är ju så fruktansvärt svag för barn som sjunger så fick verkligen sitta och bita mig i läppen genom hela gudstjänsten för att inte börja gråta. Träffade min gamla högstadiementor, och kände mig så stolt över att kunna säga att jag flyttar till USA om en månad. Har ända sedan jag tog studenten 2017 känt mig stressad varje gång jag ser någon jag kände när jag var yngre, för jag vill liksom inte att folk ska tro att jag är kvar här hemma frivilligt, haha. Lite konstigt kanske, men har något sånt skumt behov av att alla ska veta att jag har faktiskt andra planer!! Jag ska inte bo kvar hemma hela mitt liv, jag är på väg härifrån, jag lovar!! Sen var det bara att säga hejdå till alla i kyrkan, vilket kändes ganska lugnt faktiskt. Var lättare än jag trodde, men jag är också himla duktig på att förneka saker, känslorna brukar komma i efterhand. Jag har ju ändå varit i min församling på ett sätt eller annat sen jag började i barnkören 2:an, så det är några år. 

 

Så jag har väl inte hunnit med jättemycket sen senast, men nu när visum-grejerna börjar bli klara så känns det väldigt mycket lugnare!