Det var när jag hörde de orden för ett par timmar sen som jag för första gången under den här processen kände mig lite gråtig. Var ju 99,999% säker på att allt skulle gå bra, men det var ändå någonting med att få höra det högt som fick mig att fatta att nu är jag på väg.

 

Sitter hemma i soffan igen efter ett snabbt besök på ambassaden. Hade verkligen förväntat mig det värsta efter att ha läst otaliga au pair-bloggar, men kanske var det det faktum att jag var i Köpenhamn som gjorde att jag kom undan enkelt?

 

Hade tid 9.30 på ambassaden, och Skandinaviska Institutet rekommenderade att man är där ca en halvtimme innan. Så jag började promenera i duggregnet i god tid, med min lilla mapp med papper och en bok att underhålla mig själv med. Hamnade i kön utanför ambassaden 8.50, med endast två personer framför mig. Stod ute i en kvart kanske, fick sedan gå in, lämna min telefon och gå igenom en säkerhetskontroll. Satte mig ner i det lilla väntrummet i kanske 10 minuter innan de ropade upp mig. Lämnade in mina papper samt fingeravtryck, fick sätta mig ner igen och väntade ytterliggare 5-10 minuter, blev uppropad igen av en ny person som frågade mig lite frågor om familjen jag ska bo hos, och sen sa hon "Your visa has been approved." Var ute ur ambassaden igen innan 9.30, och började sakta men säkert traska tillbaka mot hostelet (Här någonstans slog det mig även att jag inte hade kopierat upp alla papper jag hade haft med mig, som SI rekommenderar, eftersom jag trodde att jag skulle få tillbaka de, men det fick jag inte, så nu får vi väl hoppas att allt går som det ska :))! 

 

När jag ändå var ute tog jag en liten omväg och gick längs med Ströget, tittade in på Disney Store och var kanske lite för nära att köpa med mig en mugg hem, men lyckades hålla mig efter påminnelsen att jag flyttar ju för fan till USA om tre veckor.