Elsie Fest
Om ni undrade vad det var för mystiska planer jag skrev om i förra inlägget, vad det var jag skulle hitta på efter mitt besök på Saks och som jag hade dubbla strumpor och en termos med te med mig för, då ska ni få veta det nu. Jag skulle på en liten musikalfestival som heter Elsie Fest!
Elsie Fest var ytterliggare en sån grej som jag har sett fram mest emot under mitt år i USA, om ni inte kunde gissa det. Det är alltså en festival med musikal-artister och musikalmusik som Darren Criss (skådis från bl.a. Glee och The Assassination of Gianni Versace) var med och startade 2015, och som har hållt på sedan dess. Det brukar vara riktigt bra gäster som liksom får sjunga den musiken de tycker om, och så brukar de ha nya musikaler som ger sneak peeks på sitt material, och lite sånt. Förra året till exempel hade The Prom och Be More Chill några av sina allra första framträdanden inför publik, och året innan dess sjöng Keala Settle This is Me från The Greatest Showman för första gången inför publik, och så brukar så klart Darren själv uppträda. Så jag var väääldigt exalterad på att se vad som skulle vara med. Jag köpte biljetter innan gästerna hade presenterats och bara väntade spänt på att få höra vad jag skulle få smakprov på.
Jag drog mig till Summer Stage i Central Park i god tid eftersom jag visste att det skulle vara packat med folk, jag har ju sett alla videor från åren innan. Kön var helt absurd, men jag tog mig igenom det. Så fort man kom in var det redan lite fart på scenen, några från Marie's Crisis (en pianobar med musikaltema här i New York) hade som uppgift att hålla i en stor sing along medan folk väntade. Och bara känslan av att stå i den folkmassan där alla står och sjunger med i Defying Gravity och One Day More var så himla underbar. Så många människor, som alla är där för att de älskar musikaler, och som utstrålar så mycket glädje när de hör första ackordet i en låt de älskar, det var liksom en så fin upplevelse. Jag ska inte dra ut på det hela allt för mycket och skriva 17 paragrafer om innan det började på riktigt, men jag vill i alla fall poängtera att den sista låten Marie's Crisis körde var Mamma Mia, och då blir man en riktigt stolt svensk vettni!!
De första som kom ut på scenen var två skådisar från den nya High School Musical-tv serien, High School Musical: The Musical: The Series (ja det är så den heter), som sjöng Breaking Free för ultimat nostalgi, och de var riktigt duktiga faktiskt! Jag är försiktigt optimistisk om serien. Sen kom Dyllón Burnside och sjöng Luck Be a Lady från projektet R&H Goes Pop, där ett antal musikalartister framför pop-versioner av Rodgers & Hammerstein-låtar. Riktigt bra! Och sen Rob Rokicki som har skrivit och orkestrerat musiken till The Lightning Thief-musikalen! Tyvärr var inte några skådisar från musikalen med då de ju hade en visning av musikalen just då, men han sjöng en låt i alla fall!
Sen började de lite större namnen komma ut. Först var det Anaïs Mitchell, singer-songwriter som skrev den Tony-vinnande musikalen Hadestown. Hon är så himla talangfull, uppträdde med både några egna låtar och några låtar från Hadestown. Ariana Debose var härnäst, musikalartist som bland annat har varit med i Hamilton, och är med i Steven Spielbergs filmatisering av West Side Story. Hon sjöng bland annat också från R&H Goes Pop, och några medleys, vilket jag alltid tycker är kul! Så himla duktig, det var ett grymt framträdande.
Härnäst kom Gavin Creel, från bland annat Hair, The Book of Mormon, och She Loves Me, som jag sett den officiella inspelningen av! Jag gillar honom jättemycket, så himla härlig människa, och han var så duktig! Han började direkt med ett medley låtar från musikaler han varit med i, fortsatte med Moving Too Fast från The Last Five Years (en av mina favoritlåtar!), han sjöng en originallåt som jag gillade jättemycket, och avslutade på topp med Let The Sun Shine från Hair!
Sen kom ytterligare en sneak peek, den nya musikalen Jagged Little Pill tittade förbi och sjöng en låt. Jag vill defintivt försöka gå och se den!
Sen var det dags för min personliga höjdpunkt, Cynthia Erivo, så gör er redo. Hon vann en Tony för bästa skådis när hon var med i The Color Purple på Broadway för ett par år sen, vilket är hur jag upptäckte henne. Hennes "I'm Here" är helt jävla sinnessjuk, hennes röst är en gudagåva. Finns på Spotify, varsågoda, och så får man höra en bit av den i The Color Purples uppträdande på Tony Awards 2016, annu mer varsågoda. Det senaste man kan se henne i är i filmen Harriet, där hon spelar Harriet Tubman! Men i alla fall, jag vet inte om jag ens kan sätta ord på hur fantastisk hon var. Det finns videor på youtube av hela hennes framträdande om man vill se, och jag rekommenderar det verkligen, men jag får väl försöka skriva lite. Hon började lätt med "I can't help falling in love with you", och redan där var det som att jag hade kommit till himmelen. Fortsatte med Aretha Franklins "Ain't no way", så kanske ni börjae få en uppfattning om vad hon kan sjunga. Sen kom Darren Criss ut med sin gitarr och de sjöng från The Color Purple, och efter att han sagt hejdå sjöng hon lite lugnare versioner av One night only och I wanna dance with somebody, det var helt fantastiskt vackert. Och SEN, som att jag inte redan var avliden, avslutade hon med Girls Just Want To Have Fun, och det är här jag verkligen inte vet hur jag ska förklara hur vackert det var. Hon bara börjar sjunga med sin änglalika röst, drar sig igenom första versen med bara ett piano till och hela publiken som sjunger med, och sen säger hon att nä det där vill jag göra igen det där var för roligt, så hon börjar om från början och kör första versen en gång till. Hon sjunger första versen, hon fortsätter med andra versen, och sen, när texten går "Wanna have fun, girls" om och om igen så drar hon igång alla tjejer i publiken att sjunga det, tystar ner bandet, lär ut stämmor, hon får killarna att sjunga "They just wanna, they just wanna", och sen helt plötsligt tror man knappt sina öron, det låter så vackert, och så börjar hon riffa och sjunga över folkmassan som liksom bara gör som hon säger, utan frågor, och så sakta men säkert så avslutar hon låten och ingen kan riktigt fatta vad vi precis vad med om. Ska ni lyssna på någonting av allt jag skrivit om här, lyssna på det, för det är ren och skär magi. Jag fattar inte att jag var med om det.
Någonting skulle väl sen försöka toppa det där, och det fick Michael Feinstein jobbet att göra. Nu ska jag vara helt ärlig och säga att jag inte riktigt fattat till 100% vad han är känd för, och jag bryr mig inte tillräckligt för att försöka ta reda på det, men jag har i alla fall förstått att han är en otorligt viktig människa i musikal-branchen, och så är han känd musiker och har vunnit massa Grammys och gud vet vad. Nu finns det säkert massa människor som har stenkoll på honom som är helt förtvivlade över att jag inte vet mer än så, men men, så är det. Han sjöng i alla fall en massa gamla klassiker till musikal-låtar och annan klassisk musik tror jag. Han var jätteduktig, men det var inte riktigt min typ av musik! Tack för mig. Jag bjuder på en bild i alla fall, jag är ju inget monster.
Och så sista framträdandet, ingen mindre än Darren Criss själv så klart! En annan av mina absoluta höjdpunkter, och hela hans set var verkligen så himla bra. Han började med Everybody wants to rule the world, som han tydligen sjöng i Glee, som ju antagligen är hur många känner till honom. Sen gick han rakt in på Waving through a window från Dear Evan Hansen, och sen Wait for it från Hamilton, så jag var himla nöjd! Sen skulle han uppträda med en låt från, citat "a show I actually did on Broadway"; Wig in a box från Hedwig and the angry inch. Han började sjunga, det var hur fint som helst, och sen helt plötsligt, "Ladies and gentlemen, give it up for the tony award-winning Lena Hall", och sen kom Lena Hall ut på scen, överraskning, som också har spelat Hedwig (och Yitzhak!), och fortsatte sjunga nästa vers! Men man kan ju inte stanna där, "Ladies and gentlemen, give it up for the original Hedwig, John Cameron Mitchell", och jaha, där kom John Cameron Mitchell ut på scen också. Jag har varken sett eller lyssnat på Hedwig, vet extremt lite om den, men bara att veta att man har tre skådisar som spelat samma roll på en och samma scen som nu sjunger en låt från musikalen, jag visste ju hur häftigt det var. Och herregud vad folk skrek, jag kunde nästan se huvuden explodera i publiken. Och energin på scenen, herregud! De avslutade på topp, minst sagt. Och när Lena och John hade gått av scenen, ja då var det ju ingen mening att sänka tempot, då var det dags för det jag tror var många andra i publikens höjdpunkt. Innan Darren var med i Glee var han med och startade en musikal-grupp som heter StarKid, och han var även med och skrev och spelade huvudrollen i deras första musikal, A Very Potter Musical, och som avslut på Elsie Fest skulle det bli en A Very Potter Musical-reunion. Jag hade hört talas om StarKid innan och har lite koll på dem, men har inte sett något dem gjort (allt finns på youtube dock så jag får väl ta och kolla på något någon gång!), så jag kunde ju inte relatera till hypen, men det var riktigt kul ändå! Hela publiken exploderade, det var helt sjukt. Speciellt sista låten de framförde, när Darren började sjunga själv, och sen drog han ut resten av casten en efter en tills de stod där allihopa (gissar jag??? Jag har ingen aning, det kanske var någon som saknades...) på rad och alla bara utstrålade ren och skär lycka! När det var över och folkmassan sakta började skingras så stod liksom hälften kvar med tårar nerför kinderna för det var ju det här de hade väntat på, så länge, och jag blev alldeles varm inombords. Även om jag inte kunde relatera just då så känner jag ju till den känslan så väl, och jag blev så glad för deras skull.
Det var Elsie Fest det. Som vanligt har jag väl skrivit alldeles för mycket, men JAG KAN INTE HJÄLPA DET. Måste ju på något sätt försöka få fram hur mycket jag älskar det jag får uppleva och hur tacksam jag faktiskt är att jag får göra sånt här??? Det var verkligen över mina förväntningar, tänka sig att jag lever samtidigt som Darren Criss som bara älskar musikaler så mycket att han startade en musikal-festival.