Jag har gått på en till talk show! Jag gick på Late Night med Seth Meyers! Det var superkul! Följ med!

 

Började precis likadant som med Jimmy Fallon, fick ställa mig i en kö och gå igenom en metalldetektor och satte mig sen i The Peacock Lounge och väntade en stund innan de ropade upp folk beroende på vilket nummer man hade fått på sin biljett. Om ni kommer ihåg när jag var på Jimmy Fallon så hade jag ju hamnat ganska långt bak, men vi kan väl säga att jag hade en aaaning bättre plats på Seth Meyers. Satt precis vid en gång, typ femte raden nerifrån. Perfekt sikt till allt som hände!

 

 

Först körde Seth segmentet A Closer Look och pratade politik, och jag kommer ihåg att jag skrattade men jag kommer inte ihåg vad det handlade om för amerikansk politik är förvirrande. Sen följde gästerna, Colin Quinn och Julia Garner, båda känner jag typ till, men inte mer än så.

 

Sen blev det paus medan de förberedda scenen för musik-framträdandet, och under tiden kom Seth upp i publiken för att prata och lite, och så fick folk ställa frågor. Jag frågade om han hade någon drömgäst, så tekniskt sett har jag ju pratat med Seth Meyers. Han svarade att hans svar hade länge varit Rihanna, men nu har han haft henne som gäst och känner inte att han kan ersätta henne bara sådär. Sen började han berätta någon historia om Bruce Springsteen och hans föräldrar, men blev avbruten för de var tvungen att fortsätta inspelningen, men jag tror att han skulle komma fram till att Bruce Springsteen var hans nya drömgäst. 

 

Sen alltså, detta musikframträdandet. När man söker biljetter till talk shows så vet man ju aldrig i förväg vad det kommer vara för gäster, ofta får man veta det samma vecka, om inte samma dag. Jag gick en måndag, så den förmiddagen när jag kikade hade de släppt vilka gästerna skulle vara. Och dagens musik-gäst var alltså casten av nya Broadway-musikalen Jagged Little Pill. Vad är oddsen för det?? En MUSIKAL ska uppträda när jag är där?? Sen ska jag inte säga att jag var 100% överlyckling, jag är nämligen lite sur på just Jagged Little Pill på grund av en kontrovers kring musikalens skådespelare, utan att gå in på detaljer. Men det skulle väl vara kul att få se ett nummer i alla fall. 

 

Så, skådisarna börjar ställa sig på plats för sitt nummer, och en av skådisarna går liksom upp i trappan som jag sitter precis bredvid. Och sen presenterar Seth dem, och de klipper till kameran som pekar på hon i trappan och hon börjar sjunga medan hon går ner för trappan och jag sitter där och ler samtidigt som att jag är extremt medveten om att jag antagligen är i bild. Jahopp jahopp, trevligt trevligt. Alltså satt som besatt på Seth Meyers youtube-kanal dagen efter och väntade på att klippet skulle släppas för att se hur mycket jag syntes, och när det kom ut, ja men se där, där är jag!

 

 

Väldigt tydligt.

 

I typ hela 30 sekunder.

 

Jag bara sitter där. Väldigt tydligt i bild. Och ler. Jahaja.

 

Om ni var nyfikna på numret så är det tyvärr borttaget från youtube, men jag har ju såklart laddat ner klippet och har det sparat på min dator för det får jag fan aldrig tappa bort. Hihi.

 

Och som om inte det var nog, när de sen samlas på scenen för att säga hejdå så säger Seth "Everyone in the audience is going home with a ticket to the show!". JAHA. Så när vi gick ut ur studion så fick alla varsin liten voucher för en gratis biljett till Jagged Little Pill. Så nu är vi tillbaka till det här ironiska att jag fått en gratis biljett till en musikal, men så är det en musikal som jag inte ens hade tänkt se på grund av att jag är sur på produktionen? Men men, nu får jag ju ändå gå och se den gratis så nu kommer jag ju se den.

 

Så ett par veckor senare gick jagoch såg den, så klart. Sjukt stor teater först och främst, aldrig sett något liknande? Mycket mer öppen än de jag varit i tidigare. Och jag fick bra plats, var uppe på balkongen men hade riktigt bra sikt!

 

 

Jag försökte verkligen titta på den utan att tänka på alla anledningar till varför jag var sur, vilket gick helt okej, men inte jättebra. Jag tycker alla framträdanden var jättebra, handlingen är tung men bra gjord, mitt enda klagomål angående just det är väl att de nästan försöker sig på för mycket, så varje storyline känns inte riktigt välutvecklad? De ger sig liksom på att prata rasism, sexualitet, drogberoende, våldtäkt och självmord, och det de gör med varje storyline är väldigt bra, men det blir ändå lite rörigt på grund av att det är så mycket som händer, vilket då också gör att varje storyline får lite för lite tid, och avslutas väldigt abrupt. Koreografin var nog min favorit-aspekt av det hela, den är verkligen helt fantastisk. Men sen satt den här kontroversen i bakhuvudet på mig hela tiden, och jag tänkte liksom på hur mycket bättre det hade varit om de hade gjort rätt för sig. Kort förklarat så handlar det om att karaktären Jo från början var en ickebinär karaktär, men spelas av en skådis som är cis-kvinna. När de började få kritik för detta så valde de, istället för att svara på kritiken, att helt enkelt ändra så att karaktären Jo nu är en cis-kvinna, samtidigt som de säger att Jo alltid varit det. Och det blir liksom extra surt när Jagged Little Pill är en sån show som är väldigt stolta över sin mångfald, som har flera ickebinära skådisar och liksom gör en poäng av det, en av showens stora storylines handlar ju just om sexualitet också, så de har liksom alltid visat att de är väldigt stolta över sin representation av HBTQ+-personer, men så blir det så fel när de fullständigt ignorerar kritiken de får om Jo, och dessutom fullständigt vägrar erkänna att Jo faktiskt var icke-binär i början (Ja, jag sa kort förklarat men nu blev det lite mer än så för jag är SUR). Så varje gång Jo var på scen tänkte jag liksom "det här är bra, men fan var mycket bättre det hade varit om Jo var ickebinär". Skådisen Lauren Patton är helt makalös, det är verkligen inget fel på hennes framträdande, hon fick för fan en stående ovation mitt i akten, precis efter numret You Oughtta Know, men jag tycker inte rollen tillhör henne. Ska man vara stolt över sin representation av HBTQ+-personer måsta man lyssna på när man får kritik för den, annars har man inget att vara stolt över.

 

 

Oavsett blandade känslor tyckte jag ändå det var en bra show, så jag drog mig ut till stage door, och alltså det var PACKAT. Kaosigaste stage dooren jag varit på också, jag har definitivt varit med om att folk är mer respektfulla än vad de var här, fanns verkligen inget hyfs alls. Måste också säga att publiken under föreställningen också kändes vääldigt hypead, speciellt med tanke på att det var tisdag. Generellt sett är publiken under veckan väldigt lugn, mest ståhej får man fredag och lördag-kvällar. I alla falll, på grund av mängden folk hamnade jag lite längre bak, så jag fick skippa bilder, vilket i för sig inte gjorde mig jättemycket, och jag nöjde mig med att sträcka fram min playbill för att få autografer. När det var färdigt och folk försvann frågade jag säkerhetsvakten om det alltid var så mycket kaos här, och han svarade att ja, typ så här brukar det alltid vara...

 

Men det var en kul upplevelse oavsett, är såklart glad för gratis-biljetten, annars hade jag nog inte gått och sett den. Nu har jag ju fått skapa mina egna åsikter om den, istället för att bara bygga min irritation angående Jo på vad andra säger, hehe. Och så fick jag vara med lite mer på amerikansk tv. Den kommer jag mjölka tills jag dör.