Disney World Dag 5
Nähe, sista dagen på Disney World då då. Sitter just nu och lufttorkar håret (vilket inte har hänt på några år??) för att se vad som händer medan jag tittar på Station 19, och tänkte jag skulle bli av med sista Disney-inlägget idag, för ikväll kommer nämligen min familj hit för att hälsa på!! Och dessutom har barnen lov nästa vecka men ska åka till Baltimore för att hälsa på sina farföräldrar några dagar, så jag får helt ledigt under tiden familjen är här <33 Så jag hinner nog inte skriva ikapp de där andra inläggen som ligger och väntar på ett tag, men kan ju vara skönt att bli färdig med Disney-resan i alla fall!
Sista dagen, sista parken; Hollywood Studios! Aka, Galaxy's Edge, aka Star Wars. Och lite annat, men Galaxy's Edge var ju viktigast. Jag spenderade ganska mycket tid i Galaxy's Edge. Det kommer ni märka.
Planen var att komma till Hollywood Studios strax innan öppning, men tyvärr är ju som sagt kollektivtrafiken i Orlando inte den pålitligaste, så jag blev lite sen. Varför jag ville komma så tidigt är för att det i Galaxy's Edge några dagar tidigare öppnade en ny åktur som heter Rise of the Resistance, som så klart är suuuper-populär. På grund av det höga trycket så kan man liksom inte gå och ställa sig i kö för att åka den, utan de har satt in ett boardinggrupp-system, där man checkar in i My Disney Experience-appen, blir tilldelad en boardinggrupp, och sen får man en notis när man får gå och ställa sig i kö! Och man måste vara inne i parken för att kunna checka in, vilket är varför jag ville vara tidig. Jag var inne i parken ca 40 minuter efter öppning, och hamnade i boardinggrupp 100, med beräknad åktid "evening". Jahaja. Jaja, jag kom in i en grupp i alla fall, vilket är mer än vad många andra lyckades med. En halvtimme senare var nämligen alla boardinggrupper fyllda och man kunde inte längre checka in. Så yay mig!
Jag började vandra genom Hollywood Boulevard, så himla mysig stämning är det där! Gammal Hollywood-känsla, alldeles underbar.
Sen blev det en tur genom Toy Story Land. Jag säger genom för jag stannade inte, det hade jag inte tid för. Jag skulle till Galaxy's Edge ju!!
Nämen vad är det jag skymtar nu då...?
Där!!! Jag var inne!! Och precis som i resten av Disney World är det verkligen som att man är inne i en annan värld när man kommer till ett nytt område, det fanns liksom inga tecken alls på Toy Story Land som låg precis utanför, det var som att man var i en Star Wars-film.
Skepp!
Titta!!
Droider!!
Här var det som att man gick in i en liten marknad, med småbutiker som alla sålde merch. Mysigt!!
Ett sånt här skepp, som jag just nu totalt har tappat vad det heter. Men ja, ett sånt, ni vet. Här hade de små-föreställningar då och då, där Kylo Ren kom ut med ett antal Stormtroopers och förhörde folk. De gillade inte att jag stod och filmade :)
Sen, sen hörni. Höjdpunkten. Det jag hade längtat mest efter. Det var ett sånt där tillfälle där jag vände hörnet och såg den och började lipa.
The Millennium Falcon. THE MILENNIUM FALCON!!! Där är den, den jäveln. Det var så himla skumt att se den, bara stå där. Det kändes så verkligt.
En till bild, bara för att. OBS, denna bilden är från senare på dagen för det var bättre bildljus så jag gick tillbaka, men jag ville inte att inlägget skulle bli för spretigt så jag slängde in den här.
Där är jag framför The Millennium Falcon. Och min Disney-påse som jag hade en tjock-tröja och snacks i, som jag önskar jag hade ställt undan för bilden för den ser så ful ut. Men men. Det är jag framför The Millennium Falcon. Herregud. Vet ni vad jag gjorde sen?
Jag gick in i The Millennium Falcon. Så det så. Det får man göra när man åker en åktur som heter Smuggler's Run, som vanligtvis har pisslång kö och inga fastpasses, men däremot har de en single rider-kö, så det var ju ingra problem att vänta. Två gånger åkte jag den till och med. Den gick ut på att man i grupper fick köra The Millenium Falcon. Alla blev tilldelade roller, tex pilot eller ingenjör, man får instruktioner om hur man ska göra, och sen får man sätta sig där, I THE MILLENIUM FALCON (!!!) och trycka på knappar och grejer medan rummet skakar och det känns som att man är ute i rymden och flyger. Svinkul var det. Upptäckte dock efter att jag hade åkt att tydligen vinner man lite av att stå i den vanliga kön istället för single rider-kön, då man får se en massa andra dekorationer och grejer, fler bra foto-tillfällen, och en presentation av en Hondo Ohnaka-animatronic. Så det var väl lite tråkigt att jag missade det, men jag kände verkligen inte för att stå i den långa kön, så jag tittade på en video på youtube. Nästan samma sak. Nästan.
Sen var det dags att träffa karaktärer från Star Wars. Så klart. Först på tur var Chewbacca.
Jag rekommenderar alla att krama Chewbacca om man får möjlighet. Gosigaste kramen jag varit med om.
Det är jag och Chewbacca!!! (Ja, det är väldigt mycket utropstecken och skrikande i det här inlägget men jag måste ju få er att förstå mina känslor denna dagen)
Sen träffade jag Darth Vader. Det var sjukt obehagligt. Han frågade om jag visste något om en spion.
Och sen, min favorit av de alla...
BB-8!!!!!!! !!!!!!! Går inte att skriva tillräckligt många uttropstecken!!!!!!! Det är BB-8!!!!!!
Sen blev det lunch, och jag kände att jag ville slänga in en bild från inne i resturangen bara för att försöka förmedla känslan, jag var ju verkligen i en Star Wars-film, fanns inga tvivel om det. Och så köpte jag en till Musse-glass. Så det så.
Efter lunch tvinade jag mig själv att lämna Galaxy's Edge, jag hade ju faktiskt lite annat jag ville hinna med. Men ironiskt nog, när jag gick förbi stora scenen i mitten av parken så kom det personal som föste folk åt sidan, och sen kom en liten parad av Star Wars-karaktärer.
Darth Maul stirrade verkligen rakt på mig, det var fruktansvärt obehagligt. I alla fall, de var alltså på väg till scenen för en föreställning, men jag stannade inte då jag redan hade planerat in att gå på den lite senare på dagen. Istället gick jag till Animation Courtyard för att träffa Edna Mode från Superhjältarna!
Det fanns fler karaktärer från Superhjältarna att träffa, men jag skippade faktiskt dem. Men Edna Mode skippar man inte. Delvis för att jag klädde ut mig till Edna Mode på Halloween för ett par år sen, och jag var liksom tvungen att berätta detta. Hon blev mycket hedrad, jag sa att jag var ju så klart tvungen att klä ut mig till den största stil-ikonen som finns. Och så frågade jag om hon godkände min outfit, och det gjorde hon. Alla andras åsikter spelar ingen roll.
Köpte en varm kaka när jag ändå var igång. Godaste jag ätit i hela mitt liv.
Gick vidare för att titta på en Indiana Jones-föreställning som heter Stunt Spectacular. Kunde ju vara kul, tänkte jag. Det var det också.
Det började med att Indiana Jones trillade ner från taket och gjorde en stunt-rutin som var ungefär som scenen i Raiders of The Lost Ark där Indy blir jagad av det stora sten-klotet. Direkt efter kom en "regissör" och bröt, och det skulle då föreställa att vi i publiken var med under en film-inspelning och fick se hur stuntarbetet fungerade. De kallade även ner frivilliga från publiken som skulle få agera statister, och så flyttade kulisserna på sig och så fick vi se en ny scen utspelas!
Lite eld, lite pistolskott, lite hoppandes ner från byggnader, sånt man gör varje dag ni vet. Det var riktigt coolt att få se!
Sen gick jag vidare till nästa föreställning, en Frozen Sing-Along!
Denna var också riktigt rolig. Det var två stycken "historiker" från Arendelle som var där för att berätta hela historian om Anna och Elsa, med alla sånger invävda för sing-along biten då såklart, medan Anna letade efter Elsa så att de skulle kunna ha sitt firande (vilket firande? Det kommer jag inte ihåg...). Historikerna var helt hysteriska, drog alla möjliga skämt, en del såna där typiska Disney-skämt som man inte fattar när man är liten och sen tittar man om på filmerna när man blir vuxen och bara "DET DÄR ÄR INTE ETT BARNVÄNLIGT SKÄMT!!!". Svinkul. På slutet kom Olaf ut också, och alltså ni skulle bara ha hört barnen i publiken när han kom ut? Den LYCKAN! Oslagbart. Var på sånt bra humör efter det så gick förbi för att träffa Olaf.
Föreställningen bestod av en snabbgenomgång av filmerna på den stora skärmen, och så kom det ut karaktärer med jämna mellanrum och trixade med sina lasersvärd och sköt lite och sånt där kul.
Och sen stod de på scenen allihopa och det gick fyrverkerier bakom och jag grät för det var bara så häftigt. Suck...
Jag vandrade runt lite, tittade, åkte lite fler åkturer, läste klart min sista bok i kön till Slinky Dog Dash, fullständigt katastrof. Men jag löste det. När jag stod i kön där också fick jag plötsligt en notis från Disney-appen angående Rise of the Resistance. Nu var det ju "evening" tänkte jag, skulle jag äntligen få gå på?? Men nej, det var en notis om att tyvärr skulle de inte hinna med min boardinggrupp, men som plåster på såren skulle jag få ett fastpass för imorgon (detta kunde jag ju dock inte utnyttja eftersom det var min sista dag), och en gratis endags-biljett till parken som är giltig till 2030. Jaha. Ja men det kan jag väl acceptera. Så nu måste jag ju helt enkelt planera in en resa till Disney World inom de närmsta 10 åren. Det ska vi nog lösa.
Men jag tog i alla fall ett varv tillbaka genom Galaxy's Edge för att ta vara på tiden där. Det var så häftigt när det var mörkt. Nu var det också fullt av folk som gick runt med sina egna lysande lasersvärd, man kan nämligen bygga sitt alldeles egna lasersvärd i Savi's Worshop, vilket jag var sååå sugen på, men jag kände att $199.99 + moms var lite mycket för det. Nästa gång, kanske.
Det började bli sent, och det började bli dags för parkens avslutande fyrverkeri-show, precis som tidigare dagar i de andra parkerna. Jag började vandra mot scenen, men på vägen gick jag förbi en byggnad där man kunde träffa Musse och Mimmi Jag vet inte hur länge jag bara stod och stirrade. Jag hade varit 5 dagar i Disney World och har inte träffat Musse och Mimmi. Och det är ju i princip ingen väntetid alls. Så jag gick in.
Först Mimmi.
Och så Musse. Musse pekade på min "1st Visit"-knapp, och jag sa att idag var min sista dag här, allra sista dagen på första besöket, och jag sa att jag var ju tvungen att träffa honom innan jag åker hem, och han gav mig en till kram. Den var nästan bättre än Chewies. Nästan.
Tog en bild, jag fick ännu en kram, gick därifrån, kom ut ur dörren, och tappade det fullständigt (Inte för att vara sån men börjar nästan gråta nu när jag skriver det här). Jag hade verkligen haft det så himla bra där, en av de bästa resorna jag gjort, och det blev liksom ett så fint avslut att ha Musse som min sista karaktärs-träff. Typiskt att det var mörkt ute och man inte kunde ta på sina solglasögon för att inte visa alla att man går och lipar för man älskar Disney. Iförsig är jag väl antagligen inte den första som gjort det.
Jag lyckades i alla fall ta mig till scenen, fyrverkeri-showen hade redan börjat, men jag fick se nästan hela i alla fall. Den var så fin så. Sen tog jag en sista titt, följde folkmassan ut, och sa hejdå till Disney World.
Så ja, det var det, hela Disney World-resan. Jag är så himla glad att jag lyckades få ihop att åka dit, det var en av de bästa resorna jag gjort. Och jag kan verkligen rekommendera att åka själv om man inte skulle ha någon annan att åka med, visst det kan bli lite ensamt när man står i kö och väntar, men jag hade ju typ 4 böcker med mig totalt så jag kunde underhålla mig (obs jag släpade alltså inte med mig alla 4 böcker in till parkerna varje dag, jag hade med mig en åt gången) men allting annat väger verkligen upp för det. Jag hade det svinroligt, och vad jag önskar att jag hade kunnat stanna längre och gjort mer. Man tror 5 dagar är länge, men herregud vad tiden går fort.