Disney World Dag 3
Nu hörni, tar vi och fortsätter med Disney-inläggen (De tar lite tid för blir så fruktansvärt otaggad när jag kommer på att jag måste förbereda alla bilder, så jag skjuter alltid upp det, hehe...). Dag nummer tre i Disney World spenderade jag i Animal Kingdom! Det är väl parken jag hade minst koll på tror jag. Jag visste typ att man kan åka på safari, och att de har ett helt Pandora-område (från Avatar) som är superpopulärt. Första stopp blev Timon och Rafiki från Lejonkungen!
Klarblå himmel och strålande sol, då blir bilderna lite så här. Men det gör inte så mycket! De var såå roliga att prata med!
Sen begav jag mig till ett område som heter Dinoland och åkte lite åkturer, och köpte glass, för det var 30 grader varmt. Och när man köper musse-glass måste man ju ta en obligatorisk bild på sin musse-glass.
Det var så himla mysigt att gå runt i Animal Kingdom, man är verkligen i en liten bubbla med all vacker natur och stämningen som är där. Jag åkte även Expedition Everest som ni kan skymta där i "bergen". Det är en sån där bra berg-och-dalbana som har en Single Rider-kö, alltså en kö där man kan ställa sig om man åker själv, så plockar de folk från den kön när de behöver fylla på vagnarna. Så trots att åkturen hade en kötid på nästan en timme så behövde jag knappt vänta 10 minuter. Det gillar vi!
Jag käkade lunch på Harambe Market. Jag kommer inte ihåg vad jag åt, och har inte bild på det heller, men jag kan garantera att det var gott.
Sen var det dags att träffa Pocahontas! Hennes kö var ganska lång, men det gjorde inte mig så mycket. Bakom mig stod en familj med en ung tjej, och personalen som hade hand om kön drog igång Disney-trivia med henne som jag stod och tjuvlyssnade på medan jag läste min bok. Vid ett tillfälle frågade hon hur många bröder Hans i Frozen har, och det kunde inte tjejen, eller någon i hennes familj, och ingen annan runt omkring i kön henne, så då hoppade jag in snabbt som tusan med "HAN HAR TOLV BRÖDER" och sen var jag utnämnd till köns Disney-proffs som alltid kunde frågorna när ingen annan kunde. Hehe.
Pocahontas var såå rolig att prata med, hon berättade att Meeko var lite sugen på att åka på äventyr, frågade var jag var ifrån och om jag trodde att de skulle trivas i Sverige. Om ni gillar kallt väder och regn, svarade jag.
Sen begav jag mig till Pandora! Här har jag alldeles för dåligt med bilder från, och de jag har är inte jättebra. Det var ju så himla stark sol hela dagen, men jag lyckades gräva fram ett par bilder som är helt okej. Men alltså herregud det var så himla häftigt där, det kändes verkligen som att man var i Pandora.
Åkte en åktur som heter Na'vi River Journey, där man åker i en båt genom tunnlar utsmyckade så att det känns som att man åker genom regnskogen i Pandora. Så häftigt var det!
Öronen satt fortfarande på, och knappen också, så klart. Någonstans här framåt eftermiddagen åkte jag på safari, fick se lite lejon och lite annat kul. Jag tog faktiskt inga bilder. Dåligt av mig.
När det började bli mörkt dök det upp dansare i området Afrika. Så duktiga! Jag fick defintivt lite flashbacks till när jag var i Sydafrika.
Jag köpte mig en gigantisk ice cream-sandwich, som såg ut som Simba. Löjligt god var den.
Och så här fint såg det ut i området Asien. Disney World när det är mörkt är verkligen nåt speciellt.
När det började närma sig stängning begav jag mig tillbaka till Pandora för att få se det området i mörkret, och ni får helt enkelt bara lita på mig när jag säger att det var helt fantastiskt vackert!! Det blev inga bra bilder i mörkret tyvärr. Som sista stopp skulle jag försöka mig på att åka Avatar Flight of Passage. Det är nog den mest populära åkturen i hela Disney World, kötiden brukar ligga på minst 2h, ofta runt 3h, så min plan var att spara den till sist, då regeln i Disney World är att om du står i en kö när parken stänger, då kommer du få åka åkturen. Smart va? Det var ju dock såklart inte bara jag som hade den tanken, när jag kom dit var kötiden 180min (Det är 3h om någon ville ha hjälp med matten), så jag slog upp min bok och började vänta.
Den enda bilden jag har och det är en bild på när jag står i kö. I alla fall, kön kändes ändå som att den rörde sig relativt snabbt. Jag hade stått i 1h 45min när det kändes som att jag faktiskt började närma sig. Jag stod där, läste min bok, tänkte inte så mycket på det egentligen för jag var ju ändå beredd på att stå där en timme till. Men sen plötsligt hör jag, "Do we have any single riders? Anyone riding alone?" och jag tittar upp, och där går en personal ner längs kön och ser sig omkring, och jag sträcker upp handen och ropar för att få hennes uppmärksamhet, och hon säger "You get to skip the line!", och sen drog hon mig förbi kön och rakt in i åkturen. Som sagt, att vara själv i Disney World har definitivt sina fördelar.
Efter att ha åkt Flight of Passage förstår jag defintiivt varför den har så lång kötid. Det hela började med att man fick se en instruktionsvideo, som att man faktiskt var i Pandora, där forskare förklarade att de skulle para ihop oss med en avatar och ge oss möjligheten att flyga på banshees. Under själva åkturen fick man sätta sig på en motorcykel-liknande konstruktion och ta på sig några slags glasögon, och sen spräckte skärmen framför oss upp i en bild av Pandoras natur, och sätena började röra sig och man kände vinden i håret, och det kändes verkligen som att man flög. Helt sjukt! Och de hade verkligen tänkt på allt, när man flög förbi ett vattenfall så kände man vattendroppar som skvätte, och sätet man satt på pulserade långsamt, så att det verkligen skulle kännas som en banshees andetag. Helt makalös upplevelse.
När jag kom ut från åkturen var det tomt i parken, förutom då alla människor som sakta men säkert matades ut från Flight of Passage, och personalen som stod längs vägarna och pekade mot utgången. Det blev en snabb bild på julgranen, såklart, och sen begav jag mig hemåt igen. Mycket bra dag blev det!