Sista dagen i frihet

För dramatisk titel? Ja? Nej? Nåja...
 
Det var en helg, en relativt normal helg, folk hade börjat bli lite oroliga för Corona men det var inte superseriöst än. Jag och Tanara hade bestämt att vi skulle gå på bio, och följde det med en hel dag inne i city. Jag tog med mig kameran också, för det var ett tag sen jag hade tagit bilder inne i city. 
 
 
Först blev det alltså bio, vi tittade på en film som heter I Still Believe som hon var jättetaggad på. Den var rätt bra! Väldigt fin, typisk gråtig, baserad på en sann historia om en musiker och hans flickvän som fick cancer. Woo! Väldigt klichéig, men helt okej ändå!
 
 
Sen gick vi runt i city lite. Jag tog henne till Levain och vi köpte kakor för de är ju så förbannat goda. Vi gjorde lite små-shopping, inget extremt. Vi gick till Strand och jag köpte ännu en kopia av Red, White & Royal Blue för jag visste att det fanns signerade kopior där, så jag tyckte det var okej. Ska faktiskt ge bort kopian jag hade sen innan till en kompis, så det så. Gick runt i butiker i Soho, typ. Jag gick förbi någon som sålde film-manus på gatan och var SÅ FRESTAD att köpa, men gjorde inte det just nu. Skrev upp adressen till var han stod och tänkte att jag skulle komma tillbaka någon annan dag. Haha.
 
 
Sen var det dags för middag, och då gick vi till Olive Garden, för där ska man väl äta någon gång? De har en resturang mitt i Times Square, och det var när vi gick där som vi märkte att det faktiskt var lite tunnt på folk. Det var ju inte helt tomt, men det var defintivt väldigt lite med tanke på att det var lördag-eftermiddag.
 
 
Inne på resturangen hade de spärrat av vartannat bord så att folk skulle kunna hålla avstånd. Hm. Vi åt i alla fall rövgod pasta och vitlöksbröd och drack lite vin på det. Mycket trevligt!
 
Efter middagen bestämde vi oss för att vi skulle sätta oss någonstans och ta en drink, men varken jag eller Tanara har superkoll på bra barer i city hehe, den enda jag kunde komma på var Tonic, där jag hade tittat på Melodifestivalen veckan innan, så vi gick dit! Visade sig vara ett bra val, så vi satt där ett par timmar och hade det superkul. En bit in på kvällen körde de igång karaoke, vi satt och sjung med. Kanske gick vi till och med upp och sjöng en låt tillsammans. Kanske.
 
 
Efter att vi bestämde oss för att vi var nöjda på Tonic var vi sugna på glass, så vi gick och satte oss på en Dunkin Donuts och köpte glass och en milkshake (?) som vi delade på, satt där och fortsatte prata ett tag. Tillslut kom han som jobbade fram till oss och sa att vi skulle välja donuts. Nej tack, det är bra, svarade vi. Jo, sa han, ni får dem gratis, jag ska ändå slänga dem snart. Jaha. Så då valde vi donuts. Han tryckte på oss en hel påse med donuts, måste ha varit minst 10 stycken där i. Så tips från coachen, vill ni ha gratis donuts; sitt på en Dunkin Donuts mitt i natten!
 
Tillslut bestämde vi oss ändå för att avrunda kvällen (natten?), så vi beställde en uber och åkte hemåt. Hade det så jävla roligt rent ut sagt, och vilken tur att vi tog oss den dagen, för dagen efter, på söndagen, bestämde vi i familjen oss för att börja själv-isolera oss helt och hållet, och jag lämnade inte huset på 5 veckor, och dessutom lämnade Tanara Brooklyn helt för att hon och hennes värdfamilj åkte till deras hus i New Jersey. Så ja, lite dramatisk titel kanske, men det var ju typ min sista dag i frihet. Det var min sista dag ute på äventyr, sista dagen i city, sista gången jag träffade Tanara, sista dagen som jag liksom levde mitt liv i USA. Tråkigt, men jag är ändå glad att vi lyckades få in den dagen, och att vi hann göra så mycket. Det behövdes liksom, för att överleva de sista veckorna instängd i en lägenhet i Brooklyn.