Hittils har min tid här varit riktigt lugn, vilket har varit såå skönt, men jag har liksom gått runt och väntat på att något ska gå fel, för någon gång måste ju något gå fel, och i torsdags blev det äntligen lite drama. Jag säger äntligen, för det var faktiskt ganska skönt att ha något som gick fel, utan att det handlade om liv eller död.

 

Två dagar i veckan går U på musiklektioner efter skolan, och jag hade innan förra veckan aldrig följt med för att hämta henne därifrån, för vi helt enkelt inte hunnit med det. Så i onsdags bestämde vi på morgonen att jag skulle följa med min värdpappa för att hämta henne så att jag visste hur det såg ut. Runt 3-tiden den eftermiddagen får jag ett sms om att det har blivit lite schema-kaos, och han frågar om jag skulle kunna hämta henne själv. Jo men, det ska jag nog lösa, svarar jag, för om jag ska vara helt ärlig har jag kanske världens sämsta lokalsinne, men jag är riktigt duktig på att följa kartor, så jag tänker att jag kommer kunna lösa det. Jag kollar upp hur jag tar mig till musikskolan i god tid innan, åker dit när himlen är fylld av lite gråa moln, köper kakor på vägen till tåget för jag är en snäll au pair som bjuder på kakor ibland. Jag hittar byggnaden, det var inte allt för svårt, och sätter mig och väntar, och där någon gång börjar det ÖSREGNA. Så jag sitter och lyssnar på regnet medan jag kollar upp vägar hem, jag tänker att vi skulle kunna ta bussen hem istället för tåget, för då får jag en gratis transfer på mta-kortet och behöver inte betala för hemresan, och dessutom behöver vi inte gå lika mycket i regnet. Så när U är färdig springer vi till busstation, då hon inte hade någon regnjacka, och inte hade vi något paraply heller. Jag hade även himla tur att de gjorde en massa vägarbeten i det området, vilket gjorde det lite svårare att avläsa kartan, så vi springer in i en hörnbutik för att kunna dubbelkolla vart vi ska. Grejen är att de flesta busslinjer har egna hållplatser, en hållplats har alltså inte 7 olika bussar som kör förbi, så det gäller att hitta rätt hållplats.  Jag är bara lite småstressad för jag vill inte dra runt U i regnet en massa när hon knappt har kläder för det, men hon är hur lugn som helst och tycker mest det är komiskt. Tillslut ser jag bussationen med rätt nummer precis utanför butiken vi har gömt oss i, så när bussen kommer springer vi ut, hoppar på, och allting är lugnt! Jag tänker att jag ska dubbelkolla vilken hållplats vi ska av på, och tack gode gud att jag gjorde det, för då upptäcker jag att vi har tagit bussen som går åt fel riktning... Så, vi hoppar av igen, springer över vägen, hittar en busshållplats som har tak (!!), och väntar på rätt buss. Jag skickar iväg ett sms till min värdmamma om vad vi håller hus, för vid det här laget kommer vi vara hemma ganska sent. Inte bara på grund av att vi satte oss på fel buss, utan även på grund av att vädret har gjort trafiken extremt långsam. Sen spenderar vi bussresan hem med att trycka i oss kakor (igen, tack gode gud för att jag är en snäll au pair som köper kakor ibland, för vi började bli lite hungriga...), och springer den sista korta biten tillbaka till huset.

 

Så, lite kaosig situation, men måste ändå säga att det inte var alltför jobigt faktiskt. Det hela blev mest komiskt, och både U och min värdmamma var också lugna om det, det var ju trots allt första gången jag var på musikskolan, och ösregnet gjorde det inte lättare. Vi var liksom mest lättade att jag lyckades ta oss hem utan värre skador. Vi tog både varsin dusch för att värma upp oss, och åt sen middag medan vi skrattade åt eftermiddagen, så dagen fick ett bra slut i alla fall!

 

Och när jag ändå är inne på kaos-dagar så kan vi ju hoppa lite i tiden och dra vad som hände i måndags också! På måndagar har U simning efter skolan, vilket jag har varit med och lämnat henne på. I måndags under frukosten sa U att hon ville att jag skulle ta henne till simningen (<33) varpå hennes mamma sa "kanske". Vi bestämde aldrig riktigt något, och sen flög dagen förbi. Jag hade tänkt dubbelkolla hur vi skulle göra, men glömde helt bort det, och vi bestämde ju faktiskt aldrig att jag skulle hämta. Klockan16.29, när jag satt i min säng och tittade på tv, fick jag ett sms av min värdmamma där hon ville dubbelkolla om jag var på väg att hämta U, vilket görs 16.30... Slet på mig skorna och sprang till bussen, hann med en minuts marginal (bussen var sen!), och vi fick sen springa hem igen för att hämta sakerna till simningen som min värdmamma hade packat ihop minutrarna innan medan vi sms:ade fram och tillbaka om hur förvirrade vi båda var, och sen gick vi till simningen. Lite sena blev vi, men även detta gick bra tillslut, och jag och min värdmamma fick skratta åt hur vi liksom glömde att bestämma något.

 

Men det är faktiskt ganska skönt att ha gått igenom ett par kaosiga situationer, för då inser man hur det inte är hela världen att sätta sig på fel buss, eller komma sent till simningen en gång, man fattar att allt går att lösa sig, det är inget att dö över. 

 

För att återgå till rätt ställe i tidslinjen, efter torsdagen försvann regnet helt, och jag vaknade upp på fredagen till strålande sol igen, halleluja! Morgonen inleddes med att jag köpte biljetter till Ben Platt i Radio City Music Hall i september (!!), för efter att ha sett honom i DC så skrev jag ju faktiskt att jag hoppades på att få se honom igen, så nu när chansen kom så tog jag den! Och det ska inte bara bli kul att få se Ben Platt igen, jag är också såå taggad på att få se honom i just Radio City Music Hall, som är på min bucket list! Bara att vi vistas i den lokalen kommer bli en upplevelse!

 

Sen drog jag mig ut för att träffa ett par tjejer från Cluster meetinget i Brooklyn Botanical Gardens för en liten picknick, och vi satt och pratade hela förmiddagen vilket var supertrevligt! Sen åkte jag in till stan, där första stopp blev Bon Bon på Lower East Side, en annan svensk godisbutik än den första jag har besökt! Måste nog säga att jag gillade denna lite mer, personalen var sååå trevlig, och godisurvalet var över förväntan. Köpte med mig en liten påse lördagsgodis, en kaka marabou och en påse linschips för typ 3 gånger mer än vad jag hade betalat för det hemma, men vet ni ibland får man faktiskt unna sig.

 

Sen åkte jag upp till Central Park, som jag faktiskt inte har varit i innan, köpte mig lunch på vägen, och gick och satte mig någonstans i parken och tog det lugnt en stund och njöt av solen. Fick ett plötsligt ryck av hur sjukt det är att jag bor här.

 

 

Sista stoppet för dagen blev Schmackary's, en kakbutik i Hell's Kitchen, för att slösa ännu mer pengar på gottigheter. Och det var ingen slump att jag åkte dit, tro mig. Schmackary's är nämligen en kakbutik som många på Broadway ÄLSKAR, de brukar ge kakor till teatrarna ibland, och en vecka varje år pågår något som heter Broadway Bakes, då skådisar från Broadway kommer och hjälper till att sälja kakor för att samla pengar till välgörenhet. Jag hade egentligen tänkt åka dit på onsdagen, men blev lite otaggad på grund av vädret, så bestämde mig för att ta det på fredagen istället, mer specifikt då Kyle Selig och Grey Henson från Mean Girls skulle vara där (samt en skådis från Tootsie)! Så jag ställde mig i kön som ringlade ut på gatan och tittade in genom fönstret där de stod och plockade kakor åt folk. Mitt i allt hör jag några längre fram i kön utbrista "Sorry, we're really big fans, we love you!" och jag försöker titta fram, men ser inte riktigt vem det är, och jag hör inte resten av konversationen, så jag släpper det. Någon minut senare tittar jag in i butiken igen, och ser Patti Murin, som just nu spelar Anna i Frozen!! Jag äääälskar henne, hon hade faktiskt varit och sålt kakor dagen innan, men då kunde jag ju inte komma eftersom jag jobbade, men nu var hon där och köpte kakor! Ni skulle ha känt min puls. Stirrade som en idiot på henne, men var fortfarande ganska långt bak i kön så kunde inte prata med henne, och när hon tog sig ut gick hon åt motsatt håll. Hade varit så kul att få prata med henne, men jag har i alla fall sett henne på håll.

 

 

Kön rörde sig ändå ganska fort, och snart var jag inne, och Kyle Selig var först fram och hälsade, och frågade om jag ville ha en bild med de, och eftersom det faktum att jag missade Patti Murin inte var tillräckligt, så fick jag tydligen en stroke där och då, och sa nej... Tro mig, jag vet inte vad som hände, men jag sa nej till en bild med Kyle Selig och Grey Henson. Suck... I alla fall, han fortsatte fråga vad jag ville ha för kakor, och jag köpte alldeles för många kakor (inte pga stroken, det var faktiskt planerat!), smög in lite diskret att det var min födelsedag i helgen, och betalade sen en massa pengar för min gigantiska låda med kakor. Men tänker att det inte gör något, det var ju faktiskt för välgörenhet.

 

Det var sen inte förrän jag var ute ur butiken igen med mina kakor som jag insåg att jag hade tackat nej till bilden, och fick nöja mig med att spela om scenariot i mitt huvud. Förstår fortfarande inte vad jag fick för mig. Men men, finns inget att göra åt det nu! Jag fick i alla fall 12 gigantiska asgoda kakor, som tog några dagar att ta sig igenom, men som nu är uppätna. Herregud, så goda kakor. Det var allt ifrån klassiaka chocolate chip cookies med havssalt, vit choklad och macadamienötter, och red velvet-kakor med cream cheese frosting, till lite mer spännande varianter som bacon och lönnsirap, banan och ananas, samt majs och tranbär.

 

 

Och så för att avsluta dagen gick jag förbi biblioteket eftersom jag läste klart Stanna av Flora Wiström några dagar tidigare, så jag tyckte jag förtjänade att låna en bok, trots att jag redan är mitt i en annan som jag hade med mig hemifrån, samt har två andra böcker som jag borde läsa först, men vet ni, man behöver inte följa några regler när det kommer till böcker! Det jag var sugen på hade de inte på biblioteket jag gick till, och i brist på ork att gå någon annan stans fick jag med mig The Gentleman's Guide to Vice and Virtue av Mackenzi Lee! Jag har ingen aning om vad den handlar om, men har hört mycket bra om den, så jag chansade! Jag återkommer om hur den är!