Midsommarfirandet i Battery Park pågick under eftermiddagen, så efter att jag hämtat U från bussen och vi packat ihop oss så tog vi oss till tunnelbanan hela familjen! Jag hade pratat om Midsommar-firandet en hel del veckorna innan, och U var såå taggad på att åka, så då tyckte min värdmamma att det kunde vara kul att åka dit allihopa, och jag är så glad att vi gjorde det! Det var så himla kul att kunna få visa de lite svenska traditioner trots att vi är ändå borta i New York.

 

 

Vi kom dit ungefär en timme efter det hade öppnat, och det var fullpackat med folk! Vi gick raka vägen mot blomsterkrans-stationen, där de tyvärr hade slut på blommor, men vi fick i alla fall en bunt murgröna var att binda en krans av, så det gjorde vi! Sen hittade vi en buffé där vi plockade på oss svensk mat med "italiensk twist", men där fanns i alla fall potatissallad, supergoda köttbullar, rödbetssallad, kyckling och vattenmelon, så det var en klar vinst. Sen fick U det hon var definitivt mest exalterad över; svenskt godis! Jag har ju varit och köpt svensk lösgodis innan och hon har då fått smaka lite och hon ääälskade det, så hon tyckte det var så kul att få plocka lite själv! Även jag fick en liten godispåse av familjen <3

 

Vi deltog tyvärr inte i någon dans runt midsommarstången, det kändes lite som att utmana ödet med lilla Z med oss och mängden folk som var där, och ärligt talat kände jag inte att jag absolut behövde det, så istället drog vi oss upp på taket till en liten byggnad som stod mitt i parken, och tittade ner på när folket sjöng Idas sommarvisa och dansade små grodorna. U tycker små grodorna är helt hysterisk, och jag har lärt henne rörelserna, så lite då och då brukar hon dra fram grodsvansen och hoppa ner för gatorna, haha. 

 

Parken som firandet var i ligger precis vid havet, så med alla svenska flaggor och vattnet och vinden och den enorma mängden människor med blomsterkransar på huvudet så kändes det faktiskt lite som hemma. 

 

Vid 9-tiden drog vi oss hemåt igen då solen hade börjat smyga sig ner. Även på vägen hem måste jag säga att jag fick lite hemmakänsla, då vi gick förbi en hög definitivt fulla människor som skrek nationalsången. Precis som hemma!

 

Så även om det blev ett ganska kort och väldigt enkelt midsommarfirande så är jag så himla nöjd, och är så glad att familjen ville följa med mig och fira! Min värdmamma tyckte det var supermysigt med alla blommor, och sa att det kändes som en fin tradition. U blev glad för att hon fick godis, och för att hon slapp äta sill. Z verkade tycka om musiken i alla fall, då hon stod och dansade och sjöng när vi tittade ner på dansen runt midsommarstången!