Denna helgen hade jag min första långlediga helg, så på fredag eftermiddag satte jag mig på en buss till Washington DC! Hade sån tur att Ben Platt hade konsert i DC just denna helgen, så det var inga tvivel om att jag var tvungen att åka dit för att se honom!

 

Anlände runt midnatt efter en mindre försening med bussen, tog mig till mitt hostel, och gjorde direkt iordning mig för att sova. Det var ett par människor i rummet redan som jag hälsade snabbt på, resten kom förvånansvärt nog efter mig, vilket jag inte trodde var möjligt. Så det tog sin lilla tid att somna då dörren öppnades varje kvart av att en ny person hade checkat in... 

 

Morgonen därpå var inte direkt bättre. Jag vaknade klockan 8 av att en gubbe satt och babblade ut i hela rummet om allt möjligt. Fick höra en historia från hans ungdom som i princip var anledningen till varför han var rasist, hur mycket bättre världen var på 50-talet, och hur Donald Trump är den enda som kommer kunna rädda landet... Suck... Inte direkt det sättet jag ville vakna. Samtidigt gjorde resten av rummet iordning sig, och alla total-ignorerade den här mannen, för jag tror vi alla insåg att det inte skulle kunna gå att övertala honom om någonting. Men men, tillslut bara gick han, jag drog mig ur sängen för att gå och äta frukost, och sen drog jag mig ut i staden!

 

Det var huuur skönt väder som helst, var nog nästan 20 grader varmt och sol! Jag hade egentligen inte planerat någonting, och jag har ju faktiskt varit i DC en gång innan och sett Vita Huset och alla monument, men jag kände att jag behövde gå dit igen för att få se allt med nya ögon! Det var faktiskt riktigt kul att se Vita Huset igen, området framför var fullt av människor med megafoner som protesterade mot kärnvapen, skyltar med anti-Trump meddelanden, och jag har nog aldrig sett så många "Love is love" och "Protect trans kids"-tröjor samlade på ett ställe. Så himla fint! Sen gick jag mot Washington Memorial, där de tyvärr hade stängt av det närmsta området runt omkring, så det gick inte komma jättenära. Jag gick till World War II Memorial och satte mig ner vid vattnet en stund. Sen hade jag tänkt gå bort till Lincoln Memorial, men jag orkade verkligen inte, så jag skippade det, och gick åt andra hållet istället. Jag gick förbi alla museum, The Smithsonian, National Gallery of Art, och så vidare, men jag gick inte in i något, för jag var verkligen inte på humör just då. Är fortfarande inte riktigt säker på om jag ångrar det eller inte.

 

Sedan gick jag in närmare centrum, åt lunch, och bara strosade runt lite. Kändes nästan som att jag slösade bort min tid på ingenting. Måste faktiskt säga att det var en himla konstig dag. Jag var liksom egentligen inte på humör för någonting, trots att vädret var helt fantastiskt och ingenting var egentligen fel, allting kändes bara så "meh", så oavsett vad jag gjorde kändes det inte som att jag kunde uppskatta något. Onödig info kanske, men tänker att det kan vara bra att se att man inte alltid är på världens bästa humör och har det helt fantastiskt, utan någon direkt anledning till varför, och så får det liksom vara. Det är okej! Jag tyckte det var jättehäftigt att se DC igen med alla dess byggnader, även om jag inte riktigt hade humöret med mig. 

 

När eftermiddagen närmade sig började det helt plötsligt ÖSREGNA, precis när jag skulle börja dra mig till konserten. Var ju självklart tvungen att gå en bit för att komma till tunnelbanan, och sen även gå en bit för att ta mig från tunnelbanan till lokalen, så när jag väl kom fram var jag DYNGSUR, trots min allra bästa regnjacka. Det var så illa att jag tog av mig skorna under konserten för att låta mina strumpor torka... Mindre roligt. Men konserten var hur som helst heeeelt fantastisk, och den kommer få ett eget inlägg, för jag är en tönt och måste ventilera mina känslor om hur Ben Platts röst är en gåva från änglarna.

 

På vägen tillbaka efter konserten regnade det fortfarande lika mycket, så det som hade lyckats torka under mina timmar inomhus blev snabbt blött igen. Jag gick direkt och la mig, och till min lycka låg det nu en annan person i sängen där den skumma gubben hade sovit kvällen innan, så jag behövde inte oroa mig för att få det uppvaknandet ytterligare en dag. Måste också nämna vilken himla skillnad det är på hostel i USA och hostel i Europa?? I Europa var det bara ungdomar på hostelen, och om det fanns någon äldre så bodde de i privata rum, men här var det verkligen alla möjliga olika åldrar? Var ju till exempel minst sagt förvånad av att vakna av en gammal gubbe i rummet här, det känns liksom inte som att äldre människor skulle lockas till hostel? Men om ens alternativ är svindyra hotell så är det kanske inte så konstigt att det verkar vara mer blandade åldrar i USA. 

 

Dagen efter var vädret fortfarande käpprätt åt helvete, men jag kände inte för att gå på något museum idag heller, men jag ville ju inte gå ute i regnet allt för mycket, så jag gick till botaniska trädgården och gick runt bland alla växter ett tag. Sen gick jag till United States Capitol och tog en snabb titt, gick och åt lunch, och sen var det dags för hemresa!

 

Bussen hem gick smidigare än dit, vilket var skönt, för att sitta i en buss i 5h är inte det skönaste. En bit in på resan bestämde jag mig för att försöka ringa Tove och Ida, och trots den knackiga täckningen fick jag prata med de i ca en och en halv timme, och herregud vad behövligt det var! Kände direkt efter vi hade lagt på hur mitt humör bara vände, och jag satt resten av resan och peppade till musiken i mina hörlurar. I NY regnade det inte, tack gode gud, men det verkade som att det hade gjort det. Jag köpte med mig middag hem pga bekvämt, och drog mig hemåt utan att behöva dubbelkolla tunnelbanor och vägbeskrivning för första gången! Hehe, måste faktiskt säga att jag är ganska stolt över det, jag har verkligen världens sämsta lokalsinne och måste dubbelkolla allt för att jag inte ska hamna totalfel, så nu känns det som att jag i alla fall börjar vänja mig vid kaoset som är New Yorks tunnelbana.