Dear Evan Hansen
Tre veckor sen, det var kanelbullens dag, jag hade dragit mig in till Svenska Kyrkan för att köpa mig en bulle (jag var så taggad på bullen så jag hann inte ta bild på den innan den var uppäten...). Och sen på vägen hem så stannade jag till vid tkts-båset i downtown Manhattan (det finns fler än det på Times Square! Bättre öppettider och mindre folk, hehe). Det var liksom ett perfekt stopp på vägen innan jag skulle hämta U på skolan. För nu var det dags att se Dear Evan Hansen. Det gick inte vänta längre.
Om någon inte vet vad Dear Evan Hansen är så är det en musikal som handlar om Evan Hansen, en kille som går på high school, som har extrem ångest och social ångest, problem att prata med folk och är väldigt ensam. Men när en kille på skolan begår självmord så dras han in i en stor lögn om att de var vänner. Så inte de lättaste ämnena, väldigt tung men fantastiskt vacker musikal med helt fantastisk musik skriven av låtskrivarna bakom bland annat La La Land och The Greatest Showman! Den var nominerad till totalt 9 Tonys, vann 6 av de, bland annat för bästa musikal, bästa musik, och så vann Ben Platt för bästa manliga huvudroll! Nu var det ju ett tag sen Ben slutade, men alla som såg honom i den kan bekräfta hur fantastisk han var, och det finns massor av videor från officiella framträdanden som också bevisar det. Evan Hansen sägs vara en av de svåraste manliga rollerna på Broadway just nu, delvis på grund av ganska krävande sång, men också på grund av hur känslosam rollen är i samband med musiken. Rollen kräver att man i princip gråter sig igenom andra akten, samtidigt som man sjunger svår musik. Just nu spelas Evan av Andrew Barth Feldman, som bara är 16 år gammal, så jag har varit riktigt taggad på att få se honom, och få se den här jävla 16-åringen spela en av de svåraste rollerna på Broadway.
Alltså att se den där gröna neonskylten utanför teatern har jag längtat efter så länge, och nu var jag alltså på väg! Hade förberett mig med näsdukar i väskan, jag visste att de skulle behövas.
Visade sig tyvärr att Andrew inte skulle spela Evan den kvällen jag var där, utan jag skulle istället få se Michael Lee Brown, som faktiskt har varit understudy till Evan Hansen sen musikalen öppnade! Han spelar alltid Evan under matinéer, man har bestämt att den som spelar Evan inte ska göra det fler än 6 gånger i veckan (musikalen går 8 gånger i veckan) just på grund av hur krävande rollen är. Så trots att jag missade Andrew skulle det bli så kul att få se Michael! Jag fick även se Kaitlyn Santa Juana som är understudy till karaktären Zoe Murphy.
Att säga att jag grät är verkligen en underdrift. Det var nog inte ett öga torrt i teatern. Den var heelt fantastisk, allt jag hade kunnat önska mig! Är så himla imponerad av alla skådisar i den här musikalen, det krävs så mycket känslor genom hela föreställningen, och att liksom kunna sjunga de här sångerna samtidigt som man står och gråter kan inte vara lätt, och de gör det helt felfritt. Jag förstår inte!!!!
Försökte samla mig på vägen ut till Stage Door, lyssnade på folkmassan snörvla och snyfta precis som jag. Den sliter så hårt i hjärtat, men den gör det så bra.
Michael och Kaitlyn som spelade Evan och Zoe!
Och så Alex Boniello som spelar Connor Murphy, Ann Sanders som spelar Cynthia Murphy och Ivan Hernandez Som spelar Larry Murphy! Jag vet inte om jag lyckades uttrycka hur fantastiskt jag tyckte de spelade, men jag försökte i alla fall. Jag lyckades också antagligen låta som en fullständig idiot inför Alex Boniello. För ett tag sen, tiden då jag först upptäckte Dear Evan Hansen och ett bra tag där efter, så hade jag stenkoll på alla skådisar som var med, när de slutade och vilka som fick ersätta de, och jag kommer ihåg när Mike Faist, som originerade Connor, slutade, och Alex kom in. Men det här var ju ganska länge sen, och nu för tiden håller jag inte koll på skådisarna längre, och jag tänkte inför det här besöket inte på att Alex fortfarande var kvar, jag hade typ antagit att han hade slutat, då det har gått nästan ett och ett halvt år sedan han började nu. Så när jag såg att han var kvar blev jag så glad för jag tyckte det skulle vara kul att få se honom! Det här försökte jag berätta för honom när han kom för att signera playbills, men jag glömde liksom poängen; att jag blev glad av att se att han fortfarande var kvar, så det enda jag sa till honom var "Jag hade glömt att du fortfarande var kvar". Den var snygg... Insåg direkt efter hur DUMT det lät, men men, fanns inget att göra åt saken nu, haha. Han var trevlig i alla fall, men verkade inte riktigt veta hur han skulle svara när jag sa det...
Det var i alla fall en helt fantastiskt upplevelse, jag är så glad att jag fick chansen att se Dear Evan Hansen, och jag kommer definitivt komma tillbaka, jag måste ju faktiskt fortfarande få se en SEXTONÅRING spela en av Broadways just nu svåraste manliga roller...
