Oslagsbart säger jag!!!
I maj var jag ju och såg Ben Platt i DC, och sa direkt då att om jag fick chansen att se honom igen så skulle jag ta den. Framåt slutet av turnén så avslöjade han att han skulle ha en spelning i Radio City Music Hall i September, så efter en snabb koll med mina värdföräldrar att det gick bra så hade jag bokat mig biljetter!
Varför jag inte tog på mig min Emergency Contact-tröja som jag köpte på konserten vet jag inte, men men, jag snajsade till mig lite grann i all fall. Ja, jag har solglasögon på mig inomhus, det behöver vi inte diskutera.
När vi ändå är inne på Ben Platt så måste jag säga att bara två dagar innan konserten så släpptes en ny serie på Netflix som han spelar huvudrollen i, The Politician. Jag hade sett fram emot den här serien så himla mycket att under veckan hade jag nästan glömt bort att konserten också började närma sig, blev påmind när jag tittade på någon intervju med Ben och de pratade om hans fullspäckade vecka. Juste, konsert i Radio City var det ja! (Vill varmt rekommendera The Politican, en hysteriskt rolig och oväntad dramakomedi?? om Payton Hobart som har som livsmål att bli USAs president, men hans första steg på vägen är att bli klasspresident i High School. Man får även höra Ben sjunga lite grann...)
Jag såg inte bara fram emot den här konserten för Ben Platt, det faktum att jag skulle få vara i Radio City Music Hall var ju stort bara det!! Jag stod utanför och köade en stund, det var numrerade platser men jag ville ändå vara där en stund innan, och så när det börjar närma sig så hör jag plötsligt hur folk börjar skrika, så jag tittar runt mig, och ser då en gigantisk filmkamera gående längs med kön, och någon håller upp en skylt med information om att vi alla genom att vara där har samtyckt till att vara med på film och foto. Varför detta, undrar ni kanske nu? Jo för att ett par veckor innan konserten så avslöjades det att konserten skulle filmas för Netflix! Så jag antar att de filmade lite b-roll bland folkmassorna innan.
Sån här fin utsikt hade jag från min plats. Jag satt på andra våningen, ett par rader bak men helt fantastisk sikt! Hade väldigt gärna suttit längre fram men det låg inte riktigt i min budget att köpa orkester-platser i Radio City Music Hall.
Det första som hände var inte att Ben kom ut, utan hans bästa vän, skådisen Beanie Feldstein (Booksmart, Lady Bird, bland annat) kom ut för att presentera konserten, samt ge alla ytterligare info om inspelningen och att vi skulle hålla oss ur gångarna. Jag älskade verkligen henne i Booksmart och blev liiiite känslosam där. Kul!
Men sen!! Var det dags!! Konserten var liksom ett avslut på hela Sing to me instead-turnén, och han har ju faktiskt bara ett album ute, så hela upplägget var i princip detsamma som under konserten jag redan hade sett, men det var minst lika bra alltså, och energin i Radio City var fantastisk.
Jag verkligen älskar hur han går från en typisk poplåt till att sätta sig vid pianot för att sjunga en känslosam ballad, och sen berättar han hysteriska berättelser om hur han snodde en lägerkompis Harry Potter-bok, följt av kärleksöverrösningar till sin familj och sina vänner. Han verkar så genuit lycklig och tacksam över att han har hamnat där han är, och att han får möjlighet att göra det han älskar, och all den lyckan liksom sprider sig och man kan inte hjälpa att bara vara lycklig med honom!
Om ni tittar på bilden här uppe till höger, den togs när Ben sjöng Rain, hans senaste singel, och alltså hela Radio City Music Hall STÄLLDE SIG UPP och dansade och sjöng med. Det var helt oslagbart. Hur får man ens ett fullsatt Radio City Music Hall att ställa sig upp?? Genom att heta Ben Platt, tydligen.
Jag vet att jag har sagt det förut, men jag kommer aldrig sluta säga det, Ben Platts röst är en GUDAGÅVA. Lyssna på hans album. Lyssna på den nya singeln. Lyssna på hans covers han gjorde i The Politician som släpptes på Spotify igår. Lyssna på Dear Evan Hansen. Lyssna på ALLT. Tack för mig.
Och den här bilden uppe till höger, här står hela Radio CIty Music Hall upp igen, för tredje gången under kvällen. De första två gångerna var under hans lite fartigare pop-låtar, men denna gången hände det under avslutningslåten Older. Det är en fantastiskt vacker ballad, kanske inte den första låten man tänker på när man pratar om en stående ovation, men det tog inte lång tid in på den innan alla var så medryckta att man bara var tvungen att ställa sig upp, hur annars ska man försöka förmedla hur jävla fantastisk upplevelsen var? Alla stod upp, gungade med i musiken, och sjöng med en vända i refrängen på slutet medan Ben bara stod och tog in allting. Helt oslagbart verkligen.
Allt som allt, helt fantastiskt, oslagbart, underbart, felfritt, perfekt, inga nya ord, men jag vet inte vad annars jag ska säga. Vet fortfarande inte när konserten kommer ut på Netflix, men jag lovar att när den väl kommer så kommer jag inte hålla käften om den. Ska titta på den och gråta för att jag var där.