BroadwayCon är ett konvent om teater-scenen i New York, främst Broadway då, och är en av de där sakerna som jag så fort jag flyttade till New York hade siktat in mig att gå på. Men när det började närma sig så tappade jag suget lite, det var inte så mycket musikaler jag var intresserad av som skulle uppmärksammas, och inte så många skådisar jag var sådär supertaggad på. De som jag faktiskt var taggad på, bland annat Patti Murin, skulle komma på fredagen, och den dagen kunde jag inte gå eftersom jag behövde jobba. Så ett tag där var jag inte ens säker på att jag ens skulle gå. Det kändes lite tråkigt, men varför slösa pengar på något som jag inte ens var helt säker på? Men jag satte mig i alla fall och kollade igenom konventets schema, och kom på att det finns ju mycket mer än skådisar och specifika musikaler som uppmärksammas, de har också paneler om allting runt det man faktiskt ser på scenen, allt ifrån producering och regissering, till kostymarbete och rekvisita, och så vidare. Och jag är ju så fascinerad av allt arbete bakom kulisserna, så i slutändan köpte jag ändå biljetter till helgen, och vad jag är glad att jag gjorde det! Ironiskt nog fick jag också himla svårt att sätta ihop ett schema för helgen när jag gick igenom alla paneler jag ville gå på, plötsligt ville jag gå på allt, men att försöka vara på 4 paneler samtidigt blir ju lite svårt.

 

Först och främst, för ingenting lämnas ju till slumpen, vad skulle jag ha på mig?? Det kanske ser ut som att jag har helt vanliga kläder på mig, men jag har faktiskt på mig i princip exakt samma kläder som Emma i The Prom har i någon scen. Och då var det verkligen bara kläder jag redan hade hemma. Jag har tyvärr ingen bild på henne i outfiten men ni får helt enkelt lita på mig. Jag hade ju alltså då också converse på mig i slutet på januari, en sån där dag då det ösregnade, men jag ångrar inget. Så nej, det blev ju ingen stor avancerad cosplay som många andra hade, det var nog ingen som märkte vad jag hade på mig, men det var liksom bara lite kul för mig själv.

 

 

Dagens första panel, From Page to Stage: A Writers Journey to Broadway, och var en panel med tre stycken pjäsförfattare, bland annat Steven Levenson som skrev Dear Evan Hansen! Superintressant panel där de pratade om deras processer när de skriver, hur de kommit dit de är idag, och så fick ju Steven prata lite om succén som Dear Evan Hansen blev. Var så inspirerad efteråt. Efter panelen stannade alla tre utanför salen och fortsatte prata lite, så jag smög fram och sa hej till Steven och fick hans autograf, hihi.

 

 

Sen gick jag till en live-inspelning av en podcast, Kerry Butlers Breaking Broadway med Sierra Boggess som gäst, där de pratade om deras vägar till Broadway. Också superintressant! Och så sjöng Kerry Butler lite grann också, det får man ju inte klaga på.

 

Nästa panel hette Directing on Broadway, och handlade, surprise surprise, om att regissera på Broadway. Panelen skulle, om jag kommer ihåg rätt, bara bestå av två regissörer som skulle prata, men de hade dragit med sig ännu fler, så där var fem stycken, som alla hade väldigt olika erfarenheter av regissering, vilket var superkul. Lämnade även denna panelen inspirerad. Till vad vet jag inte, men kände mig liksom bara allmänt inspirerad. 

 

Sen blev det lite lunch-paus, och så gick jag ett varv på marknadsgolvet. Måste säga att planeringen av alla paneler och grejer på BroadwayCon är superbra, allting är så organiserat och tydligt, men detta gjorde ju också att efter jag hade varit på en panel så gick jag liksom direkt till nästa, allting låg efter varandra, så jag hade inte direkt några bra luckor för att gå runt på golvet, så jag försökte liksom gå dit så ofta jag kunde för att verkligen hinna med att titta på allt. Om jag kommer ihåg rätt så valde jag till och med bort en panel här som jag ville gå på för att jag faktiskt skulle hinna med att gå på marknadsgolvet, och det är jag nog glad att jag gjorde. 

 

När eftermiddagen började närma sig begav jag mig till den stora scenen, där jag nu skulle spendera 6h på raken, eftersom jag hade flera grejer på raken där som jag ville gå på. Det var ju också fler än jag som ville det, och som redan hade varit där på panelen innan, så när jag kom dit var det redan ganska fullt. Men här har vi ju det trevliga med att gå på sånt här själv; går man fram och rotar lite så brukar man hitta en enstaka ledig plats, hehe. 

 

Allting som de skulle göra på stora scenen den kvällen är såna där grejer som de gör varje år och som alla tycker är svinkul, så det kunde jag ju inte missa. Först var det Broadway Cabaret, där de aldrig berättar i förväg vem som kommer och vad som kommer hända, och sånt är ju kul! Vad vi fick i år var ett antal skådisar som sjöng varsin låt från teater-världen. Riktigt bra framträdanden var det!

 

Sen visade det sig att jag hade kollat fel på schemat, och det skulle vara en panel med Len Cariou, känd bland annat för att ha originerat rollen som Sweeney Todd på Broadway. Jag var egentligen inte jätteintresserad av detta, men det fanns inget annat jag hellre ville gå på, och jag ville inte riskera att bli av med min braiga plats, så jag stannade kvar. Det var intressant ändå, han berättade massa spännande anekdoter från sin karriär, och la lite såna där sunkiga repliker som gubbar gör också :)

 

Efter den panelen var det dags för något som heter Blizzard Party Line, då några personer på scen ringer upp diverse teater-skådisar via skype i några minuter. Hela grejen hittades på under BroadwayCons första år då det var snöstorm och alla tågen stängdes ner, så många av de skådisar som skulle komma och uppträda kunde inte längre ta sig dit, så de ansvariga fick hitta på flera timmars underhållning för den väntande publiken, så en av sakerna de gjorde var att de ringde skådisar innan deras föreställningar skulle börja, och detta har nu levt vidare som en tradition. De berättar ju såklart inte i förväg vilka de ska ringa heller, men nu för tiden är det allt från skådisar som inte är med i något för tillfället och bara sitter hemma, till skådisar som är mitt i att göra sig iordning för en föreställning som börjar en halvtimme senare. 

 

För varje samtal hade de först inte bilden kopplad till de stora skärmarna i salen, utan endast ljudet, så att publiken skulle få gissa vem det var, lite kul faktiskt. Detta året ringde de en hel del som jag gillar, bland andra Brandon Uranowitz (var med i Falsettos 2016, en av mina absoluta favorit-musikaler, och jag var dessutom den första som kunde gissa att det var han när de bara spelade hans röst, hehe), Andrew Barth Feldman (från omklädningsrummet när han var sisådär en kvart ifrån sin näst sista föreställning av Dear Evan Hansen), Christy Altomare (originerade Anastasia på Broadway), och Anthony Rapp (originerade Mark Cohen i Rent på Broadway, och var med och skapade BroadwayCon!). En mycket rolig timme.

 

Sen var det dags för BroadwayCons Ultimate Trivia Challenge. Under dagen hade man om man ville ha chansen att vara med fått gå till ett specifikt bås och testa sina kunskaper om Broadway, och de som då gjorde bäst ifrån sig fick vara med i tävlingen på stora scenen! Ångrar kanske liiite att jag inte försökte mig på det, jag är ju definitivt ingen expert och har väl alldeles för dålig koll på klassikerna, men jag kunde ändå ganska många frågor de ställde! Så det var alltså 10 stycken personer som turades om att duellera i Broadway-trivia, tills endast en vinnare var kvar som vann biljetter till nästa års konvent. Mycket trevligt. Och rolig tävling.

 

Och sist men inte minst, något av det roligaste jag varit med om, BroadwayCon Game Night. Denna gången var det ett par skådisar, ingen som vi visste i förväg, tillsammans med några som precis hade varit med i trivia-tävlingen och någon personal från konventet som uppdelade i två lag tävlade i flera olika utmaningar mer eller mindre relaterade till teater. Det var utmaningar där de skulle gissa låten och säga vilken musikal den var från, räkna upp så många låtar/skådisar/etc från diverse musikaler de kunde, vanliga trivia-frågor, fill in the blank, osv osv, och det var sååå roligt. Alla var sjukt tävlingsinriktade, vilket ju alltid gör saker 100 gånger roligare. En höjpunkt var när det var gissa låten-utmaning och de började spela I can't say no som Ali Stroker sjöng i nyproduktionen av Oklahoma, rollen som hon även vann en Tony för, och de två som tävlade just då (som båda alltså jobbar inom industrin) tog ALLDELES för lång tid på sig att komma på vad det var, och hela publiken samt de andra i lagen som inte fick svara just då var fruktansvärt förolämpade. Fick också veta att Stephanie Styles skrivit Wicked-, Phantom of the Opera- och Starlight Express-fanfiction, och så avslöjade Drew Gehling att han hade stenkoll på originalskådisarna i Dear Evan Hansen. Allt som allt var det verkligen en av höjdpunkterna under hela kvällen, hade så kul!!

 

Dag 2 blev en tidig morgon för jag skulle gå på dagens första panel, även denna på stora scenen, en panel om Dear Evan Hansen med Andrew Barth Feldman, bara några timmar innan hans sista föreställning, och Jordan Fisher, som skulle ta över rollen två dagar senare. Superbra panel där de pratade om musikalens inflytande på unga, hur det är att gråta sig igenom större delen av en musikal, och så fick Jordan så klart prata lite om sin nya film, To all the boys 2: PS. I still love you (finns på Netflix, rekommenderas!). Riktigt bra panel, och jag är så taggad på att få se Jordan Fisher i rollen!

 

Efter detta begav jag mig för att gå en typ panel som hette Stage a Scene. Denna bestod av att en regissör och två skådisar helt enkelt iscensatte en scen från en pjäs där i rummet, och då visade hur det fungerar när man börjar en ny produktion och börjar jobba med materialet. De gav massa tips för både skådisar och regissörer, hur man som skådis respektive regissör ska bemöta materialet för att få en så bra föreställning som möjligt, och sen öppnade de upp för frågor och hade liksom en väldigt intim diskussion om allting, och det var så intressant!! Det var ju minst sagt häftigt att se personer från branschen jobba med en scen som om de skulle sätta upp den på Broadway, speciellt när en av skådisarna är flerfaldigt Tony-nominerade LaChanze. 

 

Resten av dagen blev det mer bakom kulisserna-paneler, först What is general management?, och sen The Business of Broadway: Producing 101, för sånt kan ju faktiskt också vara kul!! Det var det också, mycket intressant faktiskt. Frågor på båda panelerna om situationen med Beetlejuice som trots succé blir utsparkad ur sin teater, men det ska jag inte gå in på nu. På panelen om producering var det bara kvinnor, vilket jag måste säga gjorde mig himla glad. Det var hur som helst super intressant att höra om hur producering fungerar, och lite mer information om hela business-sidan av Broadway, och det faktum att bara 20% av musikaler som går på Broadway går med vinst. Spännande industri.

 

Sen började det närma sig slutet av dagen, jag smet in till stora scenen där de var mitt uppe i en Lip Sync Battle, panelen om producering hade varit lite längre än de flesta andra grejer på schemat så jag hann med ungefär halva tävlingen. De som jag hann se var svinduktiga, det var alltså grupper av folk som mimade till musikal-låtar och så klart hade väldigt utförlig koreografi och kostymer och allt sånt. Två grupper gick till final, och de skulle då uppträda med varsen låt till. Denna låten lottades fram på plats, av 5 stycken låtar, och publiken fick förklarat att alla deltagare hade i veckan fått listan på de 5 stycken möjliga final-låtarna skickade till sig, men de visste alltså inte förrän några sekunder innan de skulle uppträda exakt vilket låt de fick. Men båda de här grupperna var ju såklart såna vinnarskallar så de under veckan kommit på koreografi till alla 5 låtar, så att de skulle kunna uppträda med en full show oavsett vilken låt de fick. Där snackar vi dedication. Men för att vara helt ärlig är det nog något jag med hade gjort.

 

Efter vinnaren hade utsetts var det dags för avslutningsceremoni, de drog ut alla tävlande på scenen igen och uppmuntrade publiken att resa sig från sina platser och komma närmare, och så blev det sing-along, och i riktig musikal-anda började de ju såklart med Seasons of Love från Rent, och jag LIPADE, och sen rundade de av lite gladare med You Can't Stop the Beat från Hairspray. Och stämningen var ju som förväntat alldeles underbar, och jag kände mig bara så lycklig. Så ja, jag var minst sagt glad att jag trots allt köpte mig biljetter till helgen, det här hade jag inte velat missa.