Broadway Flea Market
Det här inlägget har SÅ MYCKET TEXT, jag är tydligen fullständigt okapabel att korta ner, måste alltid skriva en hel roman när jag berättar om saker. Men jag hade en riktigt bra dag och ville berätta om den och försöka förmedla allt som gjorde den så bra, och då blev det helt enkelt väldigt mycket text! Så fortsätt för historier om vad som pågår i mitt huvud när jag träffar människor jag tycker om och hur jag tänker när jag köper meningslösa saker. Det kan nog vara värt att läsa. Tror jag. Om man tycker om att läsa vad som pågår i mitt huvud när jag träffar människor och köper meningslös skit. TL;DR: Jag var på Broadway-loppmarknad, träffade skådisar, slösade pengar på musikal-rekvisita, hade den bästa dagen.
En av de sakerna jag har sett mest fram emot att gå på under mitt år i New York var Broadway Flea Market, en gigantisk loppmarknad och auktion där teatrar och organisationer ställer ut bord och säljer musikal-rekvisita och samlarobjekt, samt organiserade autografbord och fotobås där man får chansen att träffa skådisar, allt för att samla pengar till Broadway Cares/Equity Fights AIDS! Så när de äntligen satte datumet för årets marknad började jag förbereda mig.
Det första jag behövde kolla upp var autografbordet och fotobåsen. Det fungerar som så att varje timme sitter ca 10 skådisar från olika produktioner vid bordet, och man betalar en gång och får då träffa alla skådisar som sitter där den timmen. Vill man även ha bild med någon kan man få det under den timmen de är vid autografbordet, då går man till en separat kö, och när det har kommit ett visst antal som vill ha en bild med någon så plockar de den personen från autografbordet och tar till fotobåset, och när de är klara sätter de sig vid bordet igen. Så det är en ganska krånglig process med långa köer, så man hinner ofta inte med både autograf och foto med samma skådis, och det är inte superbilligt heller, så jag hade gjort dealen med mig själv att jag skulle få gå till autografbordet en gång (delvis pga kostnaden, delvis pga ville inte spendera halva dagen i kö), och skulle undvika fotobåset.
Så först skulle jag ju alltså bestämma vilken timme jag ville gå till autografbordet, vilken timme innehåll flest skådisar jag tyckte om. Jag bestämde mig för första timmen på dagen, som innehåll Patti Murin från Frozen, Kyle Selig och Grey Henson från Mean Girls (som jag träffade på Schmackary's under Broadway Bakes), tre skådisar från Percy Jackson-musikalen, och flertalet andra! Jag såg mest fram emot att träffa Patti. De skulle komma kl.10, då även marknaden öppnade, och jag hade ju ingen aning om hur mycket folk det skulle vara, men ville vara på den säkra sidan, så jag var inne knappt en timme tidigare, och det var redan en rejäl kö på gång. Men det kändes ändå som en lagom tid att vara där. Man kunde till autografbordet antingen ta med sig egna grejer för skådisarna att signera, eller köpa en Broadway Cares-poster eller en autografbok. Jag hade med mig min bullet journal, men köpte även en poster, tyckte det skulle vara ett kul minne!
Jag stod i kön lite drygt en timme ungefär, kom fram till bordet taggad till tusen. Alla verkade fortfarande vara kvar, jag var ju så klart lite nojig att just de jag ville träffa skulle bli bortplockade när jag gick förbi, men det såg lugnt ut. Började med att prata med skådisarna från The Lightning Thief, gick vidare till de från Mean Girls, berättade om när jag träffade de på Broadway Bakes och sa nej till en bild eftersom jag är dum i huvudet, men jag skulle komma förbi Mean Girls-bordet senare och träffa de igen, gick vidare och pratade med folk, och sen, innan jag hunnit fram till henne, så ser jag att de kommer och plockar bort Patti Murin från bordet... Gissa om jag blev besviken?? Fick gå förbi hennes tomma plats vid bordet, utan att träffa henne... Pratade de sista skådisarna, kom ut vid andra änden, och var tvungen att ta min chans. Jag hade läst på hemsidan att om man missade en skådis på grund av att de var i fotobåset kunde man fråga någon som jobbade där om det gick att lösa, och de skulle försöka, inga garantier. Så jag gjorde det, och han jag pratade med tog mina grejer, gick med de bort till Patti, och hon signerade de. Så jag fick inte träffa henne, men jag fick autograferna i alla fall!
Men nä, jag var faktiskt tvungen att träffa Patti Murin, så mitt nästa stopp var Frozen-bordet, dit jag visste att hon skulle komma efter timmen vid autografbordet. Jag hade innan inte riktigt bestämt mig om jag skulle gå dit, för jag var inte säker på om jag ville lägga ännu mer pengar på en bild med henne när jag redan skulle ha träffat henne vid autografbordet, men nu gjorde jag ju inte det, så nu skulle jag defitnitivt gå dit!
Förvånansvärt nog, enligt mig, var det inte så mycket folk vid bordet, det var en del som kollade på sakerna de sålde, men ingen som väntade på Patti, men det var ju tur för mig, för då behövde jag inte känna mig stressad utan kunde ta lite tid med henne. Jag gick upp och hälsade, berättade om vad som hände vid autografbordet, hon dubbelkollade att jag hade fått mina saker signerade ändå, jag försäkrade mig om att jag fick det men ville gärna träffa henne, så därför var jag där nu, och hon sa att nu fick vi ju i alla fall prata en lite längre stund! Sen tog vi bilden, stod och poseade sådär länge så att man känner sig som en idiot, något som vi båda kommenterade. Sen sa jag tack och hejdå, och gick därifrån, nöjd som bara den! Jag måste verkligen ta chansen och se Frozen snart, det har gått lite väl lång tid nu. Dessutom har både Patti och Caissie Levy, som spelar Elsa, nu sagt att de slutar i Februari, så jag måste hinna se de innan dess!
Sen gick jag vidare till Mean Girls-bordet som var i närheten, och nämen se där, där står ju Kyle Selig och Grey Henson! Tänka sig. Det var en liten kö dock, så jag började med att titta på vad de hade att sälja. De hade hur mycket kul rekvisita som helst, lunchbrickor som hade slagits sönder under föreställningen, signerade av både skådisar och Tina Fey, gamla sönderslitna tröjor som var omsydda till necessärer och glasögonfodral, och gamla signerade skor. Det mesta var väl lite utanför min budget om man säger så. Men sen hittade jag kopierade uppslag från the Burn Book, de som Regina George sprider på skolan när hon vill hämnas på Cady, signerade av skådisarna, bland andra sidan med Damian Hubbards bild, signerad av Grey Henson, och den var jag faktiskt tvungen att ha, så den köpte jag. Riktigt nöjd med det köpet måste jag säga. Sen bestämde jag mig för att gå bort för att ta en bild med Kyle och Grey, kön hade kortats ner lite, så jag gick upp och ställde mig, och när det var min tur gick jag upp med min nyinköpta rekvisita och visade den för Grey med orden "I had to get this because I am also too gay to function", följt av en väldigt underhållande kort konversation om ämnet. Ibland undrar faktiskt till och med jag vad jag tänker. Vi tog bilden med deras egengjorda Mean Girls-ram, jag tackade för mig, och gick sen därifrån. Plockade även på vägen med mig en gratis handfläkt, för det var varmt som satan.
Sen hörni, var det dags att börja kolla på alla bord som var utställda ordentligt! Jag började i ena änden och vandrade neråt, gick förbi fler musikaler som sålde rekvisita, bord med gamla playbills, bord med aktuella playbills, mängder av planscher, cast recordings på vinyl, samlarobjekt, verkligen allt man kan tänka sig! Och sen landade jag vid Hamilton-bordet, och tänkte att nu ska jag ta mej fan köpa mig lite Hamilton-rekvisita. Stod och tittade runt lite, och sen plötsligt hörde jag en röst jag tyckte jag kände igen, tittade åt sidan, och såg Christopher Sieber, en av skådisarna från The Prom! En av de jag aldrig träffade vid stage door! Och utan att tveka en sekund gick jag upp till honom, sa vilket fan jag var av showen, och sen stod vi båda och var ledsna och pratade om hur mycket vi saknade The Prom. Fick en bild med honom, sa tack, och gick tillbaka till Hamilton-bordet för att fortsätta leta. Under tiden jag tittade på allt som såldes 
stod han liksom kvar där vid hörnet, och sen kom folk med en kamera, och sen började de filma, och så visade det sig att det var folk från hemsidan BroadwayWorld som skulle köra livestream med honom, så de hängde liksom kvar där en stund och tittade precis som jag på vad man kunde köpa. Tillslut bestämde jag mig i alla fall för att köpa en Raynolds Pamphlet från föreställningen, allt medan de här människorna med kameran står precis bakom mig. Jag köper min Reynolds Pamphlet, och går sen vidare och lämnar kameran bakom mig. Jag fortsätter längs gatan, stannar till lite här och var och tittar på allt möjligt, men då fortsätter de gå med kameran också, så om man tittar på den här livestreamen så är jag liksom i bakgrunden i nästan en kvart, bara för att jag liksom bara gick längs med gatan, och de gick åt samma håll... Så det var väl spännande, haha. Men tillslut stannade de i alla fall upp, och jag blev av med dem!
Jag köpte även lite fler smågrejer, en signerad "beer koozie" från Oklahoma, samlarkort från The Prom, och en playbill från Falsettos revival från 2016! Personligen har jag aldrig riktigt förstått mig på folk som köper playbills, för mig visar playbills vilka musikaler jag har varit och sett, så jag skulle nog aldrig köpa en playbill av till exempel något jag vill se som fortfarande går på Broadway, utan jag skulle vänta tills jag fick chansen att se den. Men uppsättningen av Falsettos från 2016 går ju inte längre, det finns dock en officiell inspelning av den som jag har sett, och jag älskar verkligen den uppsättningen, och jag älskar alla skådisar, så den playbillen ville jag köpa, för jag vet ju att den exakta versionen med de skådisarna aldrig kommer sättas upp igen. De hade även ett par playbills som var signerade av hela casten, som han som tog betalt av mig väldigt snällt påpekade, och trots att jag visste att priset för den varianten var $100, så ska jag vara ärlig och säga att jag stod faktiskt en stund och funderade på det... Men nej, jag insåg ändå tillslut att jag inte kunde rättfärdiga att lägga $100 på en playbill, så det blev den osignerade varianten! Jag är himla nöjd ändå faktiskt.
Jag gick även förbi auktions-området, där de hela dagen auktionerade ut lite finare rekvisita och signerade grejer för löjligt mycket pengar. Jag fick bland annat se någon köpa ett par stövlar från Kinky Boots för $5000, och en signerad playbill från The Proms premiär för $350... Om jag någon gång blir så där äckligt rik ska jag inte lägga mina pengar på konst eller dyra möbler, jag ska lägga pengar på musikal-rekvisita istället, där ligger mina prioriteringar.
Efter hela den här fullspäckade förmiddagen med aktiviteter började jag bli hungrig för lunch, och vid den här tiden var även Emma, Soma och Fleuriane på väg in, då jag dagen innan hade berättat om marknaden och de blev nyfikna, så vi möttes upp för lunch på Pret, och sen drog jag med dem tillbaka till marknaden! Vi tog ett par varv till runt alla bord, jag visade upp allt som jag tyckte var kul. Nu var det tidig eftermiddag, så autografbordet var slut för dagen och det var inte så många skådisar kvar, eftersom många hade matinéföreställningar att gå till, men när vi kom till Mean Girls-bordet så såg jag Tayor Louderman stå där bakom, hon som originerade Regina George i musikalen! Hon är inte med längre utan slutade för några veckor sen, och jag fick aldrig chansen att se henne, då Ashley De La Rosa var på som Regina när jag såg musikalen. Så jag stod och velade en stund, men bestämde mig ändå tillslut för att jag skulle gå fram och ta en bild med henne, så att jag trots att jag aldrig fick se henne i musikalen i alla fall skulle få träffa henne! Så det gjorde jag, hihi. Hon var supertrevlig, och jag hade verkligen velat se henne som Regina någon gång, men men, sånt är livet.
Efter lite fortsatt vandrande på marknaden bestämde vi oss för att ta en paus, så vi gick bort till vattnet och satte oss på en gräsplätt och tog det lugnt en stund, och gick sen tillbaka till marknaden lagom för den stora auktionen, då vi hade fått nys om att Aaron Tveit skulle göra ett snabbt besök där, och honom ville vi försöka se (vi = jag och Soma, som är ett superfan av honom). Den lilla gränden som tidigare hade varit öppen var nu täckt av stolar fyllda med rika människor som var redo att lägga tusentals dollar på musikal-upplevelser, och vi ställde oss i ett hörn för att se på. Enligt schemat skulle en upplevelse med Moulin Rouge auktioneras ut som fjärde (har jag för mig??) objekt, och eftersom Aaron är med i Moulin Rouge gissade vi att det var då han skulle dyka upp, och så länge skulle vi nog orka vänta. Medan vi stod där såg jag ett annat bekant ansikte, nämligen Rachel Zegler, på väg att gå förbi mig. Rachel Zegler är en 18-årig skådespelerska som ska spela Maria i Steven Spielbergs nya filmatisering av West Side Story, annars har hon "bara" gjort regional teater, och lägger upp en del videor på när hon sjungar på youtube. Hon är sjukt talangfull, och jag var bara tvungen att säga hej, så det gjorde jag! Måste säga att jag är himla nöjd med mig själv att jag faktiskt gick fram och sa hej när jag såg någon jag kände igen under dagen, och inte fegade ur. I alla fall, jag försökte förmedla hur talangfull jag tycker hon är, sa att jag såg fram emot att se henne i West Side Story, frågade om en bild, och önskade henne en fortsatt trevlig dag! Hon var sååå trevlig, och jag ser verkligen fram emot att se vad hon gör med sin karriär.
Sen då, tillbaka till väntandet på Aaron Tveit, vi tittade på när alla de här rika människorna budade på de första objekten, och sen när det var dags för Moulin Rouge, ja då kom han ut! Han tittade chockat på när folk budade mer och mer, jag kommer inte ihåg exakt hur mycket det gick för, men det var några tusen dollar. Sen sa han hejdå, och vi gick fram till änden av scenen för Soma ville försöka säga hej, hon har nämligen träffat honom förut, så det gjorde hon! Jag sa inte så mycket, det kändes som att han var på väg någonstans så jag ville inte ta upp mer av hans tid, men det var kul att få se honom i alla fall.
Jaa, och det var dagens äventyr. Måste verkligen säga att jag hade en sån himla bra dag. Tycker alltid det är svårt med såna här grejer, om man går själv en hel dag kan det lätt bli tråkigt, och om man går med andra som inte är på samma nivå av nörderi som en själv så känner man sig liksom dryg, men den här dagen blev en sån bra balans av båda! Jag började dagen själv, behövde inte känna att jag tvingade någon stå i kö i över en timme med mig, jag fick alla första intrycken själv och kunde vara så nördig som jag bara ville, och sen fick jag umgås med andra och visa upp någonting jag älskar! Jag kunde verkligen inte ha önskat om en bättre dag, fick träffa så många skådisar jag ser upp till, jag var i en miljö som bara gör mig så lycklig, med tusentals människor som tycker om samma saker. Det var så roligt, och jag är så glad att jag fick chansen att uppleva det. Jag har verkligen hamnat i rätt stad!
